Att han är en av historiens största låtskrivare finns det inte några tveksamheter om. Det som han hann med att skriva, både tillsammans med Paul McCartney under Beatles-tiden och på egen hand, under sina 40 år som han fick leva är modern musikhistoria.
John Winston Lennon skulle för 2 månader sedan ha fyllt 65 år. Han föddes 9 oktober 1940 i Liverpool.
Just idag är det 25 år sedan Mark Chapman, strax före 23.00 på kvällen, sköt John Lennon med 5 skott utanför hans eget hem "Dakota Building" på 72nd street i New York. Han avled nästan omedelbart i entrén till huset där han dödligt skadad lyckades stappla sig in och ramla ihop.
Själv var jag 10 år då och min relation till John Lennons musik 1980 bestod i det då nyligen utgivna comeback-albumet "Double Fantasy". Dessutom fanns hela Beatles repertoar, som mina äldre bröder alltid lyssnat på, men jag hade nog inte den kollen på Lennons roll i Beatles då.
Idag känns det som en självklarhet att John Lennon är synonym med både Liverpool och New York. Liverpools identitet styrs mycket av fotboll och Beatles. I New York är minnesplatsen "Strawberry fields" i Central Park, med alla de små marmorstenarna som formar ordet "Imagine", idag en självklar plats. Men på 70-talet var det inte någon självklarhet i att han skulle få stanna i USA över huvud taget.
Han och hans fru Yoko Ono kämpade mot de amerikanska immigrationsmyndigheterna i 4 år från 1972 fram till september 1976 när det officiella beslutet om hans lagliga rätt att leva och bo i New York togs. John Lennon kommentarade varför han valt att kämpa för att få bosätta sig i New York, i landet som han hade så många invändningar emot och som också var huvudanledningen till myndigheternas inställning. Hans självklara svar:
"Om vi hade levt för två tusen år sedan så skulle alla ha velat bo i Rom. Det här är dagens Rom."
Det är inte lätt att säga vad som är favoritlåten av John Lennon, men om jag håller mig till det han gjorde på egen hand efter Beatles-tiden så finns det i alla fall två texter som visar hans syn på smått och stort. Den första, som lika väl skulle kunnat vara skriven idag, är "Nobody told me":
Everybody's talking and no one says a word
Everybody's making love and no one really cares
There's Nazis in the bathroom just below the stairs
Always something happening and nothing going on
There's always something cooking and nothing in the pot
They're starving back in China so finish what you got
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- strange days indeed
Everybody's runnin' and no one makes a move
Everyone's a winner and nothing left to lose
There's a little yellow idol to the north of Katmandu
Everybody's flying and no one leaves the ground
Everybody's crying and no one makes a sound
There's a place for us in the movies you just gotta lay around
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- most peculiar, mama
Everybody's smoking and no one's getting high
Everybody's flying and never touch the sky
There's a UFO over New York and I ain't too surprised
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- most peculiar, mama
Den andra, betydligt mer personliga valet från min sida, är den till "Mother":
Mother, You had Me I never had you
I wanted you but you didn't want me
So I got to tell you
Goodbye , Goodbye
Father, You left me but I never left you
I needed you but you didn't need me
So I just got to tell you
Goodbye , Goodbye
Children, Don't do what I have done
I couldn't walk so I tried to run
So I got to tell you
Goodbye , Goodbye
Vem hade John Lennon då varit idag om han hade fått fortsätta leva? Han hade kunnat bli en patetisk föredetting som många andra, men jag tror att han hade fortsatt sin rebelliska bana även som pensionär. Som jag uppfattar det var han den ende i Beatles som var rebell och också den av dom som efter 1970 fortsatte vara kontroversiell, vilket inte minst inställningen från USA:s immigrationsmyndigheter visar.
John Lennon var allt det som Bono i U2 idag försöker att vara, men det blir på sin höjd Lennon-light om kontroversialiteten runt Bono. Inte skulle han hindras från att flytta till USA idag så som Lennon på 70-talet?
(källor: johnlennon.com, boken "The ballad of John and Yoko")
