Signerat Kjellberg

Göteborg drar ner tempot på byte till miljöbilar

Göteborg har just gått miste om att ytterligare en miljöklassad bil ska rulla in och ut ur stan varje vardag året runt.

Anledningen till detta är att Göteborgs kommun i slutet av juni valde att radikalt förändra reglerna för att kunna erhålla ett parkeringstillstånd som innebär gratis parkering. Detta innebär bland annat att man måste vara bosatt i Göteborgs Kommun för att få ett sådant tillstånd utfördat. Deras skäl är att det blivit stora bekymmer att, i takt med allt fler miljöbilar, hitta parkeringsplatser i framför allt innerstan.

Mitt "problem", när jag började arbeta i Göteborg för någon månad sedan, är att jag lägger ungefär 50 kronor per dag på att parkera min knappt 3 år gamla Mitsubishi Colt. Av denna anledning hade vi bestämt oss för att byta den till en miljöklassad bil och istället lägga den tusenlapp det handlar om på en ny bil istället. Efter Göteborgs kommuns beslut blir det inget med detta.

Jag har full förståelse för problematiken med miljöbilsbelägrade parkeringsplatser i centrala stan, men det borde ha gått att göra det något mer sofistikerat än att helt sonika utestänga alla pendlare från möjligheten.

Det löser kanske delar av parkeringsproblematiken, men det drar samtidigt ner tempot på utbytet till miljöklassade bilar. I alla fall innebär det att jag kommer att vänta något år ytterligare med ett byte till miljöfordon. 

Det kanske är dags för trängselskatter även i Göteborg som ett incitament för att skaffa sig miljöbil?

Relaterat:

Andra bloggar om: miljö, miljöbil, Göteborg, trängselavgifter, trängselskatter, samhälle, Intressant.se

Dags för Öland att vakna upp ur haschruset

Har tillbringat ett antal solgassande dagar på Öland. Att vädret var till sin fördel är en av få anledningar till att det blev trevligt.

Man kan förvänta sig att ett landskap, och ett antal kommuner, som är så beroende av sommarturismen också ligger i framkant när det gäller utvecklingen i turistnäringen, men någonstans har utvecklingen på Öland upphört och det har inte hänt ett skit efter det att bron blev färdig på tidigt 70-tal!

Visst kan man finna tecken på att en eller annan influens har hämtats in även de senaste 35 åren - det finns kebab även på Öland. Men generellt sett tycks ölänningar sakna det mesta av den servicekänsla och trevlighet som man möter nästan var som helst i övriga Sverige där turismen är en så starkt bidragande faktor för regionens överlevnad och utveckling. Fingertoppskänsla verkar saknas helt och hållet.

Mitt råd till Öland och dess innevånare är att ta sig en rejäl funderare över hur man snabbt kan få fart på en sedan länge avstannad utveckling för att inte inom en mycket snar framtid vara ett ställe som hamnar allt längre ner på svenska folkets lista över semestermål som är intressanta.

Ön har en enorm potential att, med inte allt för stora medel, vända på kakan och göra det till något intressant igen. Men det sker inte genom att ett gäng haschrusiga ölänningar med en nostalgisk 70-talssyn på turism får fortsätta styra öns utveckling.

Det räcker inte med hundratals skyltar som annonserar Antikt & kuriosa när det enda detta på ölänningars vis innebär är att man på ett litet bord till försäljning har ställt fram gamla slitna bruksföremål som alla andra normala svenskar för länge sedan har transporterat till närmaste återvinningsstation!

Det räcker inte heller att stoltsera med Ölands Köpstad, något som jag tror kallas sydöstra Sveriges största shoppingcenter, i Färjestaden när detta inte ens skulle ha platsat som annex till något annat shoppingcenter värt namnet i hela Sverige.

Det enda som räddade en av de pissigaste och mest misslyckade semestrarna på bra länge var att solen sken som en sol.

Andra bloggar om: sommar, sol, semester, turism, Öland, Ölandsbron, resa, resmål, Intressant.se

Systrarna Kjellberg sommaren 2008

Andra bloggar om: barn, foto, sommar, kjellberg, familj, Intressant.se

Time for some campaignin'

JibJab har presenterat sin video inför den amerikanska presidentvalskampanjen mellan Obama och McCain.

Den går under namnet Time for some campaignin' och är den senaste i raden från deras verkstad. 

Andra bloggar om John McCain, Barack Obama, Hillary Clinton, election 2008, usa, jibjab, politik, humor, Intressant.se

Linslusen Bengtzings duande av Bernadottskan

Linda Bengtzing är en linslus och ligger hela tiden på gränsen till vad man orkar med, men på något vis lyckas hon ändå balansera på slak lina utan att ramla ut ur tv-kanalernas tablåer.

Det är hon och Brolle som agerat panelhönor i varenda underhållningsprogram de senaste sex månaderna och det kanske är just Brolles totala oförmåga att göra någonting riktigt när han inte sjunger som gör att det ändå går att stå ut med fröken Bengtzing. Dessutom gillar min dotter just nu Lindas senaste melodifestivallåt på Youtube.

Efter att ha undvikit allt som hade med Victorias trettiförsta födelsedag igår så kan det ändå konstateras att båda de ovan nämnda var på Öland och grattade sessan och att båda två uppenbarligen har gjort det monarkistiskt förhatliga att ha duat Victoria upprepade gånger.

Utan att ha några andra värdefulla ägg i Bengtzings och Brolles korg så är de värda en applåd enbart beroende på deras hantering av du/ni-problematiken i sina konversationer med Bernadottskan.

Man behöver inte alltid prata med bönder på bönders språk.

Relaterat:

Andra bloggar om Linda Bengtzing, Brolle, monarki, samhälle, kultur, Intressant.se

Kåt, glad och tacksam

När jag läste om sommarens heta sextrend på Aftonbladet så kom jag av någon outgrundlig anledning att tänka på den svenska filmen Ogifta par med Susanne Reuter, Johan Ulvesson, Lena Endre och Peter Dalle.

Den scen som dök upp i mitt huvud, i en för övrigt alldeles lysande och underskattad svensk film, är den där Endres och Dalles rollkaraktärer Marie och David återigen grälar och Marie undrar hur hon ska vara för att göra honom till freds.

Davids svar är en klassisk svensk filmreplik:

Varför inte försöka med kåt, glad och tacksam!

Varför jag kom att tänka på just detta har jag ingen aning om.

Andra bloggar om kåt, glad, tacksam, sex, sextrend, film, kultur

Holm slungar sig mot ett nytt OS-guld

För att bara vara 3,5 veckor kvar till invigningen i Beijing så kan jag inte påminna mig om att jag haft en så avslagen känsla för ett sommar-OS någon gång.

Det verkar inte finnas något svenskt guldhopp kvar mer än någon som heter Dahlby och som skjuter med någon form av gevär. Alla andra ser antingen en usel formkurva slingrandes bakom sig eller en skadelista som totalt sett börjar bli lika lång som Foppas.

Men den iskalla svenska OS-temperaturen höjdes rejält igår när Stefan Holm slungade sig över 2.37 i Athen.

Han har varit skadad men visar nu att han faktiskt har chansen att bli historisk i Beijing som den förste att försvara ett OS-guld i höjdhopp och dessutom slutgiltigt hoppa förbi Patrik Sjöberg som vår främste höjdhoppare genom tiderna.

Andra bloggar om sport, os, sommar-os, beijing, stefan holm, håkan dahlby

Sur kristdemokratisk petimeter och paragrafryttare

Parkeringsproblemen i en kommun som Götene med knappt 13 000 innevånare, varav 4 500 i centralorten, borde inte vara speciellt extremt. Men om man inte har något att uppröra sig om så går det givetvis att hitta saker.

En som ändå lyckas med detta är kristdemokraten Kristian Ribberheim som på sin blogg visar upp den fasansfulla situationen i Götene Kommun.

Kristian skriver att i det lilla samhället Hällekis, med sina 691 innevånare, har man infört stoppförbud under en kort sträcka där det finns fler företagsutfarter och där det är skymd sikt. Flera stora fordon behöver också svängradie när de kommer ut från tvärgatan så beslutet är lämpligt för platsen. Men tror ni det respekteras? Lastbilen till höger har parkerat även om bromsljusen ser ut att lysa.

Kan ni tänka er, han tar både bilder på felparkerade lastbilar samtidigt som han har koll på att den faktiskt är parkerad fast att bromsljusen lyser!

Vad skulle vi ta oss till utan sådana som Kristian Ribberheim?

Med all respekt för att en felparkerad bil faktiskt kan ställa till med oreda - om det det fanns ett nobelpris i att vara petimeter så skulle det 2008 vara vigt för Kristian Ribberheim i Götene.

Andra bloggar om samhälle, politik, kristdemokraterna, trafik, götene

Reinfeldt idiotförklarar fel personer

Inträngd i ett hörn, som han inte ens själv verkar ha upptäckt, måste Fredrik Reinfeldt snart krypa till korset och inse hur jävla illa han som statsminister har styrt hela FRA-debatten. Om han till en början trodde att debatten skulle då ut så borde han vid det här laget har begripit att så inte kommer att bli fallet.

Han borde ha idiotförklarat alla sina alliansvänner som röstade för lagen utan att veta vad de egentligen röstade på. Istället har han idiotförklarat alla kritiker, som vet vad de pratar om, baserat på hans tro att de inte har en aning om vad de pratar om.

Senaste tillskottet för att på allvar få det borgerliga FRA-skeppet att kapsejsa är dagens folkpartistiska debattartikel i DN där tre f.d. partiledare och fyra riksdagsledamöter skriver att regeringen måste backa.

En av dessa är Birgitta Ohlsson som, både före och efter omröstningen varit kritisk, men som inte vågade rösta emot lagen när hon istället la ner sin röst. Precis som bland annat Blogge har skrivit så kan Birgitta Ohlsson fortfarande rätta till sitt misstag, att inte så upp för sina åsikter när det väl bränner till, men för att hon ska ha någon trovärdighet kvar så måste hon nu löpa hela linan ut.

Den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson kommenterar debattartikeln bland annat med att det verkar som om folkpartiet är på väg tillbaka till den kultur som rådde under tidigare borgerliga regeringar. Istället för att delta i regeringen som en lagspelare verkar frestelsen till att spela solo blivit för stark.

Ju längre tiden går desto svårare blir det för alla de lagspelare, likt Göran Pettersson, att ta ett stort fett steg tillbaka och erkänna att det kanske inte var det brightaste beslutet som de tagit som riksdagsledamöter. Dessutom är det inte bara inom folkpartiet som det råder starka tvivel om vad som egentligen har röstats igenom.

Det handlar inte om att en grå massa alliansledamöter, med eller utan kunskap i frågan, tar ett bättre beslut bara för att de är ett sammansvetsat lag. Det handlar om att någon i alliansen nu på allvar vågar att vara en Zlatan och sticka ut näsan lite längre än vad som verkar vara brukligt för att sedan stå kvar där så länge det behövs.

Svenska tenniskillar sura som ättika

Det fanns en tid när tennis stod betydligt högre i rang hos den svenska sportpubliken än vad som är fallet just nu när en svensk dubbelseger i Båstad får rubriker som om det vore en Grand Slam.

Det fanns också en tid när vi hade tre-fyra svenska spelare bland de tio bästa i världen. Nu får vi vara glada om en svensk turligt lyckas ta sig till en kvartsfinal i en stor turnering eller att det finns en spelare bland de femtio bästa på ATP-rankingen.

Vi har en spelare av världsklass idag. Han heter Jonas Björkman, är 36 år, spelar dubbel och ska sluta efter den här säsongen.

När det då inte går så bra så är det givetvis lätt att bli missmodig och hamna i en ond spiral och det är precis vad som verkar vara fallet både med fortfarande aktiva spelare och avdankade sådana.

I alla fall så gnäller Magnus Norman över att svenska landslagsspelare i fotboll tjänar fantasisummor för spel i halvbra Premier League-klubbar och den spelande sportchefen Thomas Johansson tycker att partande kändisar stjäl fokus ifrån själva tennisturneringen i Båstad.

Hur smärtsamt det än är för Norman och Johansson så är faktum ändå att det hela beror på den usla klassen på svenska tennisspelare. Senast en svensk ens kom till final i Båstad var 2000. och sanningen är att vi inte har en enda spelare som var i närheten av en semifinal. Söderling var närmast, men förlorade avgörande set i kvarten med 1-6!

Att fokus då istället hamnar på stockholmare som åker tåg för att dricka champagne, en f.d. lagkapten i fotbollslandslaget, hans halvskadade kompis Chippen och en rad andra kändisar som spelar beachvolley kan tyckas orättvist, men inte speciellt konstigt.

Samtidigt är det konstigt att det, trots ovanstående fakta som talar emot svensk tennis och turneringen som sådan, har slagits publikrekord under årets turnering.

När det gäller de fantasisummor som Magnus Norman har hakat upp sig på så kan det säkert ifrågasättas rent generellt, men knappast i en jämförelse med eliten i tennis som tjänar sina egna fantasisummor i en, i sammanhanget, primadonnasport där det fortfarande hyschas på publiken om det inte är tillräckligt tyst.

Andra bloggar om sport, tennis, Båstad, samhälle

Mästerspionen Bergling på nya uppdrag

Den gamle spionen Stig Bergling försöker att övertyga oss om FRA-lagens förträfflighet och säger att har man rent mjöl i påsen, har man inget att vara rädd för.

Sedan lägger han ut orden och försöker inbilla oss att han vet hur ryssarna tänker och agerar och att han redan nu [kan] se det kaos den nya FRA-lagen kommer att åstadkomma i GRU:s högkvarter i Moskva och på alla militärattachéexpeditioner på de ryska ambassaderna runtom i världen.

Stig Bergling var inget annat än en lättlurad nickedocka åt ryssarna en gång i tiden och är idag ingenting annat än en patetisk FRA-försvarare utan några seriösa argument att fästa sig vid.

Andra bloggar om: Stig Bergling, FRA, FRA-lagen, samhälle, Ryssland, politik, Intressant.se

Polisen, var god dröj

Det måste vara ilska och fradga i mungiporna på Rikspolisstyrelsen för jämnan nu när Leif GW Persson har bestämt sig för att ta sitt pick och pack och dra från sin tjänst.

Igår kom den senaste krönikan i Expressen där han, återigen, idiotförklarar den svenska polisens organisation:

Polisen i Gnesta delar hus med brandkåren. [...] I dörren sitter en skylt som meddelar att man träffas på kontorstid måndagar och tisdagar och i övrigt hänvisas man till tre telefonnummer. [...] Själv är jag där en tisdag eftermiddag, lunchtimmen har passerat men trots skylten är det tillbommat och inte minsta spår efter en enda konstapel. Bara några dammiga krukväxter bakom gråstrimmiga fönster, som bär vittnesbörd om mänskligt liv i en annan tid och en bättre värld. I Gnesta med omnejd bor 15000 personer och rätteligen borde de som bor där ha tillgång till ett 30-tal konstaplar och ett halvdussin civilanställda. En polis på 500 medborgare. I rättssäkerhetens och rättvisans namn och enligt den andel av polisens budget som Gnestaborna hela tiden betalat för på sina skattsedlar.

Så icke i den centrala polisbyråkrati som styr över Gnestabornas liv och sedan länge inriktat sig på att samla landets samtliga poliser i det nationella polishögkvarteret på Kungsholmen i centrala Stockholm. Där tycker man nämligen att det kan kvitta. Det räcker väl med att bonnläpparna får vara med och betala och blir det för besvärligt är det väl inte värre än att de håller sig inomhus och låser om sig.

De åsikter som framförs måste vara en nagel i ögat på alla de som sitter och bevakar sina positioner och håller sig väl med våra politiker istället för att i grunden starkt ifrågasätta sin egen organisation och sitt eget sätt att arbeta.

Det GW beskriver är den vardagliga bilden av den svenska polisen 2008 som de flesta av oss känner igen och det är oerhört märkligt att inte något av våra politiska partier på allvar tar upp en diskussion för att snarast få till stånd en nödvändig förändring.

Relaterat:

GW i Expressen

Andra bloggar om: samhälle, politik, polisen, Leif GW Persson, rikspolisstyrelsen, säkerhet, trygghet, Intressant.se

Kvinnomisshandlare från khakiband med X

Jag vet inte vem som är en stjärna eller inte inom den svenska dansbandsvärlden.

Men om den nu dömde 24-årige skånske dansbandsmusikern är en stjärna så måste det vara en högst lokal och mycket liten sådan.

Det vi nu vet är att han är en ynklig kvinnomisshandlare som nu får krypa in bakom galler tillsammans med killar som sannolikt har både mer muskler och större tatueringar än killen från detta khakifärgade dansband med X.

Relaterat:

Andra bloggar om samhälle, dansband, kvinnomisshandel, misshandel, Intressant.se

När döden möter livet

BB rum 19.

Lungavdelningen rum 14.

Två sjukhusrum på Borås Lasarett med några våningars mellanrum. På det ena min nyfödda dotter och på det andra min mormor som in i det sista envetet klamrar sig kvar.

Så såg det ut i oktober förra året i samband med att vårt andra barn föddes. Min mormor var den första att träffa vår dotter på dagen efter det att hon föddes och jag tror att hon var glad över det även om vi aldrig pratade om det.

Det har aldrig varit så i vår familj, och vår släkt, att vi har pratat om känslor och talat om vad vi innerst inne tycker och tänker om varandra och andra saker i vår närmsta närhet. I alla fall inte direkt med den personen det berör. Kritik har generellt sett varit lika mycket tabu som det har varit att utdela beröm. Undantagen finns självklart där, men mer som lysande undantag.

Det har handlat om att hålla god min och, på gott och ont, inte göra sig till besvär. Man ska inte gnälla i onödan, samtidigt finns det en outtalad förväntan att ändå få frågan, som man själv aldrig ställer, om hur det egentligen står till på det lite djupare planet.

Jag är inte speciellt mycket bättre på det här själv, och definitivt inte gentemot de personer som man har formats av. Där blir det lite av devisen att prata med bönder på bönders språk.

Trots ovanstående brister på det känslomässiga planet så var min mormor under hela min uppväxt en trygg punkt i tillvaron som jag hela tiden återkom till i princip varje vecka fram till 25-årsåldern. De sista dryga tio åren blev det betydligt glesare mellan kontakterna. Detta berodde mest på att jag flyttade från det lilla samhället där hon levt i stort sett hela sitt liv och där jag var bosatt fram till 1996.

Efter alla dessa dagar, och nätter när jag sovit över hos henne, så kan jag ändå inte påminna mig att vi vid något enda tillfälle pratade om mer än vardagliga företeelser. Så fort det någonsin snuddade vid något djupare så stannade det där.

Jag köpte hennes lilla hus sommaren 1994 och sålde det igen 1996. Jag vet ärligt talat inte vad hon innerst inne tyckte om vare sig att jag köpte det från henne eller att jag faktiskt sålde det igen ganska kort därefter.

Jag är tacksam för vad min mormor ändå gjorde för mig, något som jag givetvis aldrig talade om för henne, men försöker samtidigt att själv agera i grunden annorlunda i relationen med mina egna barn än vad hon, och mina föräldrar, lyckades göra.

De ska få fortsätta att höra att jag älskar dom så länge jag lever och jag hoppas innerligt att vår relation blir betydligt djupare när det gäller det som ändå är högst grundläggande i livet.Det handlar om att mina barn ska veta att de kan dela glädje och sorg och tårar och skratt tillsammans med mig.

Det är ingenting fel med att hjälpa andra människor på olika sätt genom praktisk handling, tvärtom, men när det kommer till en konfliktsituation, i samband med den aktiva hjälpen, så är jag alldeles övertygad om att förmågan att kunna och våga resonera på ett djupare sätt är helt nödvändigt.

Några veckor senare dog min mormor strax innan det att hon skulle fylla 82 år och jag skulle nog, med nästan nio månaders perspektiv, vilja påstå att det var dags för henne att vila lite i sin, vad jag skulle vilja kalla, administrativa omsorg om alla andra.

Givetvis hade hon administrerat ut slutförandet av den broderade doptavla som hon förberett så långt hon kunde till vår nyfödda dotter.

Dottern blir 9 månader på fredag och har precis lärt sig att krypa på allvar.

Intressant.se

GW, häxor och Blåkulla

Att Leif GW Persson har börjat blogga har säkert inte undgått er.

Att det är ett starkt tillskott till den här ankdammen råder det inte heller någon tvekan om.

Ett litet utdrag ur hans senaste inlägg som knappast går att missta för att vara skrivit av någon annan än GW:

Det är bara snäppet som skiljer tron på Thomas Quick från övertygelsen om existensen av vanliga tomtar och troll, svartalfer, häxor och att det visst går att flyga till Blåkulla på en vanlig gammaldags sopkvast.

Relaterat:

GW-bloggen

Läs även andra bloggares åsikter om bloggosfären, Leif GW Persson, bloggar, blogga

A longing to California

Det är märkligt hur man kan påverkas av att besöka ett land och vad det i efterhand är som har gett störst intryck.

Våren/försommaren 2004 tillbringade jag en månad i USA. Tre delar av ett fascinerande land som också visade upp tre olika länder i landet.

9 dagar i New York. En stad som länge varit en dröm att besöka och som fortfarande är mitt absoluta drömresmål.

5 dagar i Las Vegas. Det sjukaste ställe jag någonsin besökt som jag just då inte alls uppskattade så mycket som jag successivt har gjort i efterhand. Definitivt ett ställe att återvända till, men då inte som ett stopp på vägen mellan New York och...

...14 dagar med bil i Kalifornien, varav de sista 6 dagarna boendes i La Jolla utanför San Diego.

Det starkaste intrycket av Kalifornien är naturen som är så varierande och storslagen. Något som var helt oväntat för mig.

Från Las Vegas med nattstopp i Barstow på ett sånt där motell som man ser i alla filmer. Vidare upp i bergen på slingervägar genom  Sequoia National Forest och det gigantiska General Sherman tree.

Fresno - ännu en natt i ännu en stad som bara innebär ett motell och en säng. Ut på "landet" i Kalifornien med besök i Mariposa, Coulterville, Sonora  och idyllen Jamestown med alla sina antikaffärer.

Ny natt i ny anynom stad. Denna gången Modesto. Tanken är sedan att passera San Francisco norr ifrån över Golden gate-bron. Något går fel i navigationen (!),  hamnar i fel fil och är utan att riktigt förstå hur är vi på väg upp på Bay Bridge rakt in i San Francisco istället för en snygg passage norrifrån för att sedan ta oss ut längs med kusten med kurs söderut.

Vad gör man på tillfälligt besök i San Francisco några timmar. Jo, självklart tar vi oss hela vägen till Fisherman's Wharf med utsikt över Alcatraz och den där gyllene bron som vi från början hade för avsikt att passera över!

Det som sedan följer under de närmaste dagarna är något som jag önskar att alla fick uppleva. En resa med bil längs med gamla Highway one utmed den kaliforniska kusten hela vägen ner till San Diego. Det är verkligen fantastiskt och storslaget på ett sätt som är svårt att beskriva.

På denna väg längs kusten sker nattstopp i betydligt trevligare miljöer än tidigare nämnda städer. Santa Cruz, Morro Bay och Ventura.

Det riktiga vilan på hela USA-månaden kom i La Jolla - ett halvrisigt motell med helt okej rum på Sands of La Jolla.

Min association till La Jolla innan jag kom dit var att det var hit som Dylan i "Beverly Hills 90210" åkte för att surfa. När jag kom dit så förstod jag varför. Det formligen kryllar av surfare överallt längs kusten.

Dagarna i San Diego ägnas åt att slappa och se på omgivningarna. Tanken var att slappandet skulle innebära mycket strandliv och sol, men tyvärr var slutet av maj 2004 inte så soligt som vi hade tänkt.

Dagsutflykt till mexikanska Tijuana höll på att ta slut vid gränskontrollen in i USA igen. Varför! På grund av ett grönt äpple som min fru hade haft med sig från USA in i Mexiko och tillbaka igen. Man får inte föra in frukt och grönt i Kalifornien hur som helst på grund av risken för ohyra och annan smitta som inte önskas i det kaliforniska jordbruket. Samma kontroller finns vid gränsen mellan Nevada och Kalifornien. Gränspolisen var av det snälla slaget, tog äpplet i beslag och lät oss gå vidare.

Vägen tillbaka till McCarran International Airport i Las Vegas, varifrån vi skulle flyga hem, togs genom att snedda upp genom landskapet och ett besök i Palm Springs i Mojaveöknens utkant. Om det inte var varmt i San Diego så kan jag meddela att detta var ett av de absolut svettigaste ställen jag varit på. Älskade det i 2 timmar och hatade det resterande 14 - möjligen också beroende på hemlängtan...

Sedan följde en dag i bil genom öken, spikraka vägar och Joshua trees. Passerade ökenmetropoler som Twentynine Palms, Amboy, Essex och Searchlight innan det sista hotellstoppet i Primm Valley Resort en liten bit från Las Vegas.

Ett hotell belamrat av människor som ska fira långweekend i form av Memorial Day och ett hotell som för oss enbart handlade om sista natten innan flyget till Sverige gick hem.

Andra bloggar om Usa, California, Barstow, Sequoia National Forest, General Sherman tree, Fresno, Mariposa, Coulterville, Sonora, Jamestown, Modesto, San Francisco, Golden Gate bridge, Bay bridge, Fisherman's Wharf, Alcatraz, Highway one, San Diego, Santa Cruz, Morro Bay, Ventura, La Jolla, Tijuana, McCarran International Airport, Palm Springs, Mojave desert, Joshua tree, Twentynine Palms, Amboy, Primm Valley, Memorial day, resor, resa, semester, travel, Intressant.se

Gratis är gott

Vissa anser att fotboll är kultur.

Andra tycker om att gå på opera eller museum.

En del gillar en klackspark och andra gillar gamla uppstoppade djur, men inte fan är det någon som förväntar sig att få gå på allsvensk fotboll eller landskamper på Råsunda alldeles gratis året runt.

Blåvitt har blivit en dansk filial

Vad är det för fel på svenska mästarna IFK Göteborg?

Inte nog med att de inledde spelet efter EM med en total katastrof mot Trelleborg. Nu ser det dessutom ut som om lagets kanske bästa spelare under våren, Mattias Bjärsmyr, lämnar för en flytt till FC Köpenhamn.

Jag trodde att satsningen från Blåvitt handlade om att ta upp kampen om att vara nordens bästa lag. Det sker inte genom att sälja sina bästa spelare till konkurrenterna om den positionen, inte till någon annan heller för den delen, utan genom att bereda och presentera en satsning som spelarna är villiga att stanna kvar för.

Ytterligare en blåvit spelare på gränsen till A-landslaget lämnar till en betydligt mer anonym tillvaro i Danmark och därmed mer osynlig för våra kära förbundskapteners ögon i jakten på landslagets förnyelse. Vilken spelare i ordningen är det som går detta öde till mötes?

Jag har full förståelse för att det måste in pengar för att kunna spenderas på nya fräscha spelare, men sättet som det sker på är anmärkningsvärt. Det luktar ekonomisk desperation av stora mått.

I NHL pratas det om farmarklubbar. IFK Göteborg håller på att bli en dansk sådan och något nytt SM-guld eller avancemang i Champions League är inte att tänka på.

Relaterat:

Läs även andra bloggares åsikter om IFK Göteborg, sport, fotboll, Mattias Bjärsmyr, Blåvitt

Kejsarens nya kläder

Att anpassa sig till verkligheten kan vara en god egenskap men, att likt en kameleont, bekläda sig med attityder och åsikter som man en gång i tiden har hatat att själv bli utsatt för, och kämpat för att förändra, är ingenting annat än beklämmande.

Det är just detta som statsminister Fredrik Reinfeldt har lyckats med - från den som blev utsatt till den som utsätter. En successiv förvandling som de senaste veckorna, i samband med FRA-omröstningen i riksdagen, även har blottats i offentlighetens ljus.

Den partipiska, som en gång i tiden försatte Fredrik Reinfeldt i ett moderat politiskt vakum, har använts flitigt av samtliga allianspartier inklusive Reinfeldts eget.

Detta får mig att fundera över vilken människosyn och allmän syn på frihet och individualism som egentligen råder hos vår regering och de uttalat liberala krafter de säger sig tillhöra?

Om man lyckas behandla sina egna partikamrater i riksdagen på det vis som nu har skett så kan man undra hur mycket luft det finns i alla ord innehållande omtankar om personer i utanförskap och en rad andra benämningar som används i det moderata schlingmanska språkbruket.

Den unge, och på 90-talet illa behandlade, Fredrik Reinfeldt togs till nåder och fick efter det moderata valfiaskot 2002 uppdraget att leda det som döptes till de nya moderaterna. Det som blev en succé för honom i valet 2006 har nu förvandlats till en moderat kejsare utan kläder.

Visserligen glömmer vi fort bort politiska snedsprång av olika slag. Men frågan är om inte den här, för regeringen obegripliga krisen, kommer att få förödande konsekvenser. Det kommer att krävas enorma ansträngningar för att återupprätta ett tillräckligt stort förtroende, i första hand hos sina egna kärnväljare, för att ens ha skuggan av en chans i valet 2010.

Sannolikheten är nog större att Fredrik Reinfeldt kommer att få byta till en betydligt mer undanskymd roll efter det valet. Kanske dyker han upp i Carl Bildts bejublade kamoflagekavaj?

Relaterat:

Svensson, Ingerö

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, fredrik reinfeldt, fra, fra-lagen, alliansen, val 2010, moderaterna

Barfotamannen startar en epidemi

Gnälliga ölänningar är nu rädda över att vår egen barfotade inredare och inspiratör Ernst Kirchsteiger ska starta en renoveringsepidemi av öns väderkvarnar.

Anledningen är att han i ett kommande avsnitt av sin sommarserie ska göra i ordning just en väderkvarn, något som kvarnföreningens ordförande Kennerth Gustavsson inte gillar:

Vi kan inte hindra att en enskild kvarnägare gör en sommarstuga av kvarnen även om vi tycker att det är tråkigt om de inte tar vara på Ölands historia. Men nu när TV ska sända ett program om hur man kan göra om kvarnarna finns risken för att det leder till en epidemi

Nog för att han har en svårbegriplig karisma, med ett evigt pladdrande och kisande, som många faller för, men att han skulle ha en så stor påverkan har jag svårt att tro.

Det är nog mer troligt att alla Ernst fans springer omkring barfota på allvaret.

Relaterat:

Andra bloggar om: media, samhälle, ernst kirchsteiger, tv, sommar med ernst, öland, Intressant.se

Den borgerliga FRA-ångesten

Det är så dags nu att, med ångesten över vad man ställt till med, börja blinka till vänster för att nå en bred uppgörelse i FRA-frågan!

Eller hur ska man annars tolka det faktum att först Carl B Hamilton (fp) och sedan Allan Widman (fp), Else-Marie Lindgren (kd) och Staffan Danielsson (c) börjar famla efter att få med sossarna på tåget?

Det handlar, så som jag ser det, om att försöka neutralisera frågan inför valet 2010 så att den inte kan bli en stridsfråga mellan de olika regeringsalternativen. Protesterna mot lagen kommer att fortsätta från alla håll och kanter, men det ska inte käbblas om den i valrörelsen som startar om drygt 2 år.

Det är ännu ett bevis på den totala missbedömning av opinionen som regeringen har gjort i den här frågan. För ingen ska komma och inbilla mig att fyra riksdagsledamöter, en vecka efter votering, skulle börja prata samförstånd om det inte hade funnits en stark oro för vad de faktiskt har ställt till med.

Relaterat:

Andra bloggar om: fra-lagen, fra, carl b hamilton, allan widman, regeringen, alliansen, folkpartiet, politik, samhälle, Intressant.se