Inträngd i ett hörn, som han inte ens själv verkar ha upptäckt, måste Fredrik Reinfeldt snart krypa till korset och inse hur jävla illa han som statsminister har styrt hela FRA-debatten. Om han till en början trodde att debatten skulle då ut så borde han vid det här laget har begripit att så inte kommer att bli fallet.
Han borde ha idiotförklarat alla sina alliansvänner som röstade för lagen utan att veta vad de egentligen röstade på. Istället har han idiotförklarat alla kritiker, som vet vad de pratar om, baserat på hans tro att de inte har en aning om vad de pratar om.
Senaste tillskottet för att på allvar få det borgerliga FRA-skeppet att kapsejsa är dagens folkpartistiska debattartikel i DN där tre f.d. partiledare och fyra riksdagsledamöter skriver att regeringen måste backa.
En av dessa är Birgitta Ohlsson som, både före och efter omröstningen varit kritisk, men som inte vågade rösta emot lagen när hon istället la ner sin röst. Precis som bland annat Blogge har skrivit så kan Birgitta Ohlsson fortfarande rätta till sitt misstag, att inte så upp för sina åsikter när det väl bränner till, men för att hon ska ha någon trovärdighet kvar så måste hon nu löpa hela linan ut.
Den moderate riksdagsmannen Göran Pettersson kommenterar debattartikeln bland annat med att det verkar som om folkpartiet är på väg tillbaka till den kultur som rådde under tidigare borgerliga regeringar. Istället för att delta i regeringen som en lagspelare verkar frestelsen till att spela solo blivit för stark.
Ju längre tiden går desto svårare blir det för alla de lagspelare, likt Göran Pettersson, att ta ett stort fett steg tillbaka och erkänna att det kanske inte var det brightaste beslutet som de tagit som riksdagsledamöter. Dessutom är det inte bara inom folkpartiet som det råder starka tvivel om vad som egentligen har röstats igenom.
Det handlar inte om att en grå massa alliansledamöter, med eller utan kunskap i frågan, tar ett bättre beslut bara för att de är ett sammansvetsat lag. Det handlar om att någon i alliansen nu på allvar vågar att vara en Zlatan och sticka ut näsan lite längre än vad som verkar vara brukligt för att sedan stå kvar där så länge det behövs.
