Jag blir extremt irriterad på det mantra som Mona Sahlin för närvarande för söker pränta in i huvudet på oss.
Hon upprepar gång efter gång påståendet att alliansen har tvingat människor att gå ur a-kassan och att det därför är regeringens fel när de nu står utan denna försäkring i tider av arbetslöshet och allmän oro.
Visst har avgiften till a-kassan höjts sedan 2006 års val, även om den även har sänkts igen och ska sänkas ytterligare, och visst kan man ifrågasätta detta ur en rad olika aspekter. Men med tanke på hur mycket skatten har sänkts så har i alla fall jag väldigt svårt att förstå logiken i att, med dessa skattesänkningar i bakhuvudet, gå ur a-kassan och sedan skylla bristen av denna på regeringen.
Det är inte bra att så många har valt att inte vara med i a-kassan, men var och en har ändå haft ett val att göra med de skattesänkningar som har skett men som inte tycks vara relevanta i debatten där det bara är negativa förändringar som är intressanta. Om man då gjort valet att, i protest eller av annan anledning, gå ur och använda sin skattesänkning till något annat så kan det knappast vara regeringens fel.
Regeringen har säkert gjort en korrekt bedömning när man redan sänkt avgiften och ytterligare kommer att sänka den med 50 kronor 1 juli nästa år. Höjningen blev för dramatisk och får för stora konsekvenser för samhället i stort i tider av oro.
Men det är inte regeringen som har sparkat ut någon ur a-kassan. Det är varje enskild person som gjort ett privatekonomiskt val som nu visar sig kanske inte vara det bästa.
De har valt att dels undvika den höjda avgiften, men även gjort åt den summa som a-kasseavgiften bestod av innan höjningen. För inte är det väl så att någon av alla som gått ur a-kassan har varit så förståndig att man har sparat undan i alla fall den summa som tidigare betalades?
Bloggat:
Johan Ingerö,
Relaterat i media:
Hon upprepar gång efter gång påståendet att alliansen har tvingat människor att gå ur a-kassan och att det därför är regeringens fel när de nu står utan denna försäkring i tider av arbetslöshet och allmän oro.
Visst har avgiften till a-kassan höjts sedan 2006 års val, även om den även har sänkts igen och ska sänkas ytterligare, och visst kan man ifrågasätta detta ur en rad olika aspekter. Men med tanke på hur mycket skatten har sänkts så har i alla fall jag väldigt svårt att förstå logiken i att, med dessa skattesänkningar i bakhuvudet, gå ur a-kassan och sedan skylla bristen av denna på regeringen.
Det är inte bra att så många har valt att inte vara med i a-kassan, men var och en har ändå haft ett val att göra med de skattesänkningar som har skett men som inte tycks vara relevanta i debatten där det bara är negativa förändringar som är intressanta. Om man då gjort valet att, i protest eller av annan anledning, gå ur och använda sin skattesänkning till något annat så kan det knappast vara regeringens fel.
Regeringen har säkert gjort en korrekt bedömning när man redan sänkt avgiften och ytterligare kommer att sänka den med 50 kronor 1 juli nästa år. Höjningen blev för dramatisk och får för stora konsekvenser för samhället i stort i tider av oro.
Men det är inte regeringen som har sparkat ut någon ur a-kassan. Det är varje enskild person som gjort ett privatekonomiskt val som nu visar sig kanske inte vara det bästa.
De har valt att dels undvika den höjda avgiften, men även gjort åt den summa som a-kasseavgiften bestod av innan höjningen. För inte är det väl så att någon av alla som gått ur a-kassan har varit så förståndig att man har sparat undan i alla fall den summa som tidigare betalades?
Bloggat:
Johan Ingerö,
Relaterat i media:
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, alliansen, regeringen, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, a-kassa, skatter,
Intressant.se
