Signerat Kjellberg

Den borgerliga FRA-ångesten

Det är så dags nu att, med ångesten över vad man ställt till med, börja blinka till vänster för att nå en bred uppgörelse i FRA-frågan!

Eller hur ska man annars tolka det faktum att först Carl B Hamilton (fp) och sedan Allan Widman (fp), Else-Marie Lindgren (kd) och Staffan Danielsson (c) börjar famla efter att få med sossarna på tåget?

Det handlar, så som jag ser det, om att försöka neutralisera frågan inför valet 2010 så att den inte kan bli en stridsfråga mellan de olika regeringsalternativen. Protesterna mot lagen kommer att fortsätta från alla håll och kanter, men det ska inte käbblas om den i valrörelsen som startar om drygt 2 år.

Det är ännu ett bevis på den totala missbedömning av opinionen som regeringen har gjort i den här frågan. För ingen ska komma och inbilla mig att fyra riksdagsledamöter, en vecka efter votering, skulle börja prata samförstånd om det inte hade funnits en stark oro för vad de faktiskt har ställt till med.

Relaterat:

Andra bloggar om: fra-lagen, fra, carl b hamilton, allan widman, regeringen, alliansen, folkpartiet, politik, samhälle, Intressant.se

Den svenska demokratins svarta vecka

Det har varit en vecka där det svenska politiska etablissemanget har visat upp några av sina allra sämsta sidor.

Det handlar om hur företrädare för de olika allianspartierna på olika sätt har lyckats svärta ner sig på ett vis som kommer att påverka förtroendet, i första hand för regeringen, men även förtroendet för politiker i allmänhet och det ifrån verkligheten, i hög grad, isolerade liv de tycks leva.

FRA-lagen har blottat ett otäckt sätt att, från centralt håll i partierna, försöka styra sina undersåtar i ett på förhand uppgjort spår alldeles oavsett det personliga övertygelsen i en enskild fråga. Det är, enligt en folkpartistisk devis, individen som ska ställa upp för partiet och inte partiet som ska ställa upp för individen.

Sedan har vi Fredrick Federley, grin-Olle själv från centerpartiet, som har gått i fronten för motståndet mot FRA-lagen inom alliansen, som har stått där i riksdagen och halvt om halvt lipat sig igenom debatten om FRA för att försöka få till stånd en annan lösning. När det sedan bara blir en kosmetisk förändring från ursprungsförslaget så lägger han sig platt och röstar för genomförandet av lagen.

Som om det inte vore nog med att han har gjort tidernas kovändning. Dessutom har det visat sig att det inte alls var han, partikamraten Annie Johansson och deras centerparti som fick till stånd återremitteringen och de extra kontrollstationerna i lagen. Det var folkpartiet som lyckades peta in detta i alliansförslaget.

Det förtroende som han, även hos mig, sakta men säkert lyckats bygga upp under senare år borde vara helt borta idag. Hos mig är det i alla fall så.

Den ende allianspolitiker som gått ur veckan med hedern i behåll är folkpartisten Camilla Lindberg som var ensam om att våga trotsa Johan Pehrsons syn på individen och partiet.

Som om ovanstående inte vore nog, för alliansen i allmänhet och centerpartiet i synnerhet, så har dessutom centerns kommunikationschef Lena Forsman lyckats med det ytterst osmakliga att skicka ett mail till chefen på Strix för att dennes anställde, tillika centersympatisören Richard Slätt, starkt har kritiserat FRA-lagen:

Hej, vänder mig till dig i egenskap av chef eftersom jag hade själv uppskattat en kontakt från en kollega i samma situation.
En person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan.
Nu är det ledamöter i riksdagen som är föremål för hans hat men det är ändå över gränsen.
Vill bara fråga om du tycker det är ok att en medarbetare på ert företag, där han presenterar sig som journalist agerar så här.
Han presenterar även sina arbetsgivare genom att länka till er hemsida.

Lena Forsman är lika oförstående till kritiken mot henne som Fredrick Federley verkar vara mot den skit som har östs över honom de senaste dagarna.

Det är många alliansvänner som idag både är besvikna och förbannade över hur deras företrädare har hanterat FRA-frågan. Det är också många som idag säger att de inte kommer att lägga sin röst på något av dessa partier i nästa riksdagsval där den denna enskilda fråga blivit droppen som fått bägaren att rinna över. Vad deras alternativ är, sosseröst eller blankröst, framgår inte. Men sannolikt handlar det om en blankröst i så fall.

Det är också många som tror att denna fråga kommer att påverka utgången i valet 2010. Jag tror inte att denna enskilda fråga, hur viktig den än är, kommer att påverka någonting speciellt i september 2010. Hur mycket syre den svenska bloggosfären än har lyckats blåsa in i frågan så har jag svårt att se att detta skulle räcka till någon långvarig reaktion bland de stora massorna som inte hade en aning om vad FRA-lagen handlade om för ett par veckor sedan.

Det kommer att vara EU-val, svenskt ordförandeskap i EU och en rad andra saker som avgör valet 2010, men inte FRA-lagen.

Den borde ha en stor betydelse, men jag tror det inte.

Relaterat:

Rätt & Slätt, Johan Ingerö 1, Johan Ingerö 2, Johan Ingerö 3, Enligt min humla

Andra bloggar om: samhälle, politik, fra, fra-lagen, fredrick federley, centerpartiet, alliansen, regeringen

Den som är riksdagsman är inte fri till en egen åsikt

Jag förstår inte hur uttalat liberala företrädare ens har mage att försöka låsa in sina partimedlemmar i en strikt åsikt som totalt strider mot deras egen uppfattning.

Självklart måste det finnas en partilinje som i de allra flesta frågor också är den som sedan fullföljs vid voteringstillfället, men om det inte finns utrymme i den svenska demokratin 2008 att åsiktsmässigt, avvika i en stor och viktig fråga, så kan vi lika gärna lägga ner allt vad personval heter.

För varför ska någon politiker i fortsättningen ägna sig åt en personlig kampanj, för att bli vald, om det sedan visar sig att det, i för den personen grundläggande och avgörande frågor, inte går att leva upp till sin egen personliga övertygelse och den trovärdighet som man baserat sin kampanj på och som väljaren slutligen föll för?

Hur ska man annars tolka folkpartisten Johan Pehrson när han säger att det är individen som ska ställa upp för partiet. Inte partiet som ska ställa upp för individen.

Det är alldeles uppenbart att Sverige skulle må bra av lite fler påstridiga och egensinniga politiker som vågar att trotsa partimaskineriet när den går emot individens egen övertygelse.

Alldeles oavsett sakfrågan så borde vi högakta de som i enskilda frågor vågar trotsa partilinjen. Låt oss, den här gången även för sakfrågans skull, hoppas att vi imorgon har en grupp borgerliga riksdagsledamöter att högakta och applådera!

Relaterat:

Svt.se, Politikerbloggen, Johan Ingerö

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, alliansen, fra-fra-lagen, övervakning, avlyssning, bodströmsamhället, Intressant.se

Ett eget tv-program är väl inte för mycket begärt!

Elisabet Höglund är säkert en hygglig journalist som, utan att på något vis ha briljerat, gjort sitt jobb helt okej under alla år på Sveriges Television.

Nu har hon, efter 25 år sagt upp sig, för att hon tycker att det erbjudits för lite stimulans och för få utvecklingsmöjligheter för henne. Det är hennes uppfattning och går egentligen inte att kommentera vidare.

Däremot kanske hennes kravställning säger en del om var problematiken ligger:

Min önskan har varit att få ett eget program, och det tycker jag inte är ett speciellt stort krav

För en utomstående bedömare låter det som ett synnerligen stort krav att ställa. Det handlar snarare om att Höglund verkar ha mycket höga tankar om sig själv och vad som är rimligt att begära.

Tjänsteår innebär inte med automatik att man ska graderas upp till programledare om man jobbar som journalist eller till lagerchef för att man jobbat på lager i hundra år. Det sker inte ens på Sveriges Television.

Att hon sedan beskrivs i nedvärderande ordalag och på annat sätt utsätts för otrevligheter, både av kollegor, "kunder" och okända på nätet, är en helt annan sak.

Relaterat:

Borås Tidning

Andra bloggar om svt, samhälle, media, journalist, Intressant.se

När pressen fallerar så står bloggosfären upp

Jag har inte haft vare sig tid eller energi att skriva något om den förestående FRA-omröstningen i riksdagen. Det har skrivit ofantliga mängder blogginlägg där det råder en stor enighet om det skrämmande i vad den nya lagen kan komma att innebära.

Den press som vanligtvis behandlar bloggosfären relativt styvmoderligt har de senaste dagarna unisont stämt in i rapporteringen om frågan och dessutom med hänvisningar till den starka opinionsvåg som sköljer igenom bloggarna.

Det är inte mer än någon vecka sedan som Smålandspostens Marcus Svensson i ett uppmärksammat inlägg påstod att det är downmarket i bloggosfären och han skrev bland annat att bara tanken på att denna sfär helt skulle ersätta det journalistiska hantverket ger kalla kårar. I bloggosfären är sanning och fakta i högsta grad något relativt.

I denna rykande aktuella fråga visar det sig att de som representerar det journalistiska hantverket generellt sett inte har skrivit någonting av värde innan det började hända saker i Marcus Svenssons bespottade downmarket, den svenska bloggosfären. Nu följer alla stora medier den kommande omröstningen i frågan på frontplats och pressen på alla riksdagsledamöter, med mer eller mindre stora tveksamheter inför vad lagen kan komma att innebära, blir med ens betydligt tuffare.

Att döma av kommentarer från ett antal skeptiska riksdagsledamöter så verkar de välja partipiskan före sin egen, och sina väljares, klara uppfattning i frågan. Med det sättet att resonera så kunde partiledarna för respektive parti likaväl kunnat haft en en knapp att trycka på som motsvarade antalet mandat.

Den moderata partiledningen verkar till och med ha gått så långt att man hotar att utesluta ledamöter som röstar emot regeringens linje.

De borgerliga riksdagsledamöter som vågar trotsa partipiskan i onsdagens votering kommer att få utstå stark intern kritik, men kommer samtidigt att vinna en enorm respekt hos den stora majoriteten av befolkningen.

Frågan är vilket dom anser är viktigast?

Relaterat:

Bloggen Bent, Svensson, Lake

Läs även andra bloggares åsikter om avlyssning, fra, fra-lagen, alliansen, samhälle, politik, riksdagen, moderaterna, övervakning

Kejsare Lagerbäcks nya kläder

Låt oss hoppas att det faktum att Lars Lagerbäck har dressat om till kostym inte innebär att några negativa vibrationer sprid i truppen.

För hur ser det egentligen ut när en av det svenska kollektivets största förkämpar på senare år, och som hårdnackat traskat omkring i sin träningsoverall ända sedan dagarna tillsammans med Tommy Söderberg, helt plötsligt dyker upp iklädd designad kostym från Borås på bänken?

Jag tycker det ser bra ut, men frågan är vad det svettiga svenska kollektivet säger.

Andra bloggar om fotbolls-em, fotboll, sport, lars lagerbäck, mode, samhälle, kollektiv

Ökad tågtrafik kräver en avstressande kurs

Andreas Carlgren, mannen med regeringens sämsta klädsmak, har fått för sig att tågtrafiken kan öka med 50 procent fram till 2020.

Med tanke på att bygget av tunneln genom Hallandsåsen som har pågått i evigheter, kanske är klar så dags krävs det nog mer än en rejäl satsning om det ska hända något nämnvärt på den relativt korta tiden.

Det är en ambitiös målsättning, som enligt Banverket skulle gå loss på 136 miljarder, och som förmodligen skulle behöva kombineras med en avstressande kurs för alla de som ska sälja sin bil och börja åka tåg istället.

Efter min flytt till Bollebygd skulle man kunna tänka sig att det vore smidigt att åka tåg därifrån de fyra milen in till centralen i Göteborg och sedan ta sig med spårvagn till Järntorget.

Det är bra det att enbart tågresan från Bollebygd till centralen går loss på 42 minuter, vilket är ungefär 12 minuter längre tid än vad det tar med bil direkt till Järntorget.

För mig är detta inte ett alternativ så länge det handlar om att åka mjölktåg i lusigt tempo i fyra korta mil till landets andra stad. Kapa en kvart på den tiden så ska jag fundera på saken.

Relaterat:

SvD, DN

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, miljö, regeringen, alliansen

Bloggosfären är en spegel av gammelmedia

Är det inte märkligt hur representanter för gammelmedia ständigt försöker racka ner på bloggandet? Det sker genom att peka på det minst seriösa och blunda för det som faktiskt tillför, och kompletterar övrig media, en hel del.

Senast i raden är Marcus Svensson på Smålandsposten som har varit inne och läst de mest sökta termerna på Aftonbladets Bloggportalen. Utifrån detta konstaterar han att det i bloggosfären är downmarket som gäller.

Han tillstår visserligen att det finns guldkorn även i bloggosfären men att bara tanken på att denna sfär helt skulle ersätta det journalistiska hantverket ger kalla kårar. I bloggosfären är sanning och fakta i högsta grad något relativt.

Jag vet inte om det är någon seriös person som har fått för sig att bloggosfären skulle kunna ersätta det journalistiska hantverket. Men när denna sfär, som av vissa uppenbarligen består av 99 % dynga, lyckas beröra så många seriösa journalister som den ända lyckats göra, så kan man inte annat än fundera över vad intresset beror på. Rädsla för konkurrens eller bara något tacksamt att skriva om?

Vi vet att det är långt ifrån alla journalister som ser bloggar som lika oseriösa som Marcus Svensson gör. Det han kanske borde göra är att ta en rejäl intern diskussion över seriositeten på sin egen tidning Smålandsposten. Vad sägs om det senaste inlägget från en av deras bloggare som heter Fanny:

"FY HELVETE VAD DET ÄR VARMMMMMT JAG AVLIDER.

Ni känner säkert likadant. Tänk, att det var på grund av en jäkla junisol som man tillslut skulle checka ut för. Otroligt.

Kul att vi ska plåta varenda varenda par som går på bal i Växjö förresten. Så att alla kan gå in på sidan och titta på sig själva. Smp.se is happening, jag säger ju det. Happening happening. Är ni riktigt ihärdiga besökare kan ni kanske få se min underbara lilla klänning tillsammans med en otroligt snygg date efter torsdagens rapporteringar. SO EXCLUSIVE.

Nej jisses alltså. Nu går det inte mer. Nu dränker jag mig i Helgasjön."

Det är förvisso inte varken någon sexnovell eller några stayups, gummistövlar, marijuana, sexleksaker, schulman eller någon otrohet i hennes text, men nog ligger den närmare det oseriösa hållet.

Kan undra om hon får betalt av Smålandsposten för att skriva den dyngan?

Bloggosfären är en spegel - av både gammelmedia och samhället i stort - och om Marcus Svensson vill att spegelbilden av den egna branschen ska se lite mer fördelaktig ut så kanske det är ett självkritiskt seminarium med kollegorna som borde hållas på stadshotellet i Växjö.

Relaterat:

Marcus Svensson, Fanny

Läs även andra bloggares åsikter om sexnovell, bloggosfären, sexblogg, bloggar, blogg, samhälle, gammelmedia, media, Intressant.se

Polisen ska bekämpa både stora OCH små brott

Att polisen jagar brott enbart för att få en bra statistik över antalet ingripanden av olika slag är självfallet helt åt skogen. Det är däremot inte på något vis en självklarhet att man ska ägna sig åt stora brott istället för småbrott i människors vardag.

Så som jag ser det handlar det inte om antingen eller utan om att göra båda delarna på ett utstuderat sätt där man tar hjälp av statistiken istället för att man, som nu verkar vara fallet, låter den leva sitt eget liv där kvantiteten ingripanden ses som ett bevis för gott polisarbete.

Jan Karlsen på polisförbundet förespråkar exakt det som jag så länge har uppmärksamt vid upprepade tillfällen, nämligen brottsbekämpningen i New York där man områdesvis följer upp brottsligheten och sätter in resurser baserat på denna, något som har gett ett resultat som inte går att ifrågasätta.

Människor har fått en tryggare vardag när polisen gör sitt jobb på det moderna och utstuderade sätt som även borde vara tillvägagångssättet i Sverige.

Relaterat:

Egna inlägg om brottsbekämpning i New York: 1, 2, 3

Andra bloggar om: New York, USA, Manhattan, polisen, brott, straff, brottsbekämpning, samhälle, polis, Intressant.se

Leif GW Persson säger sanningen om svensk polis

Inte för att han har hållit klaffen tidigare och inte för att han sätter sig själv på bar backe, men det är ändå befriande att höra vad Leif GW Persson har får åsikter om den svenska polisen och dess organisation nu när han säger upp sig från RPS.

Som ett brev på posten kan självfallet inte varken den nye rikspolischefen eller polisförbundets ordförande låta bli att kasta skit tillbaka på GW.

Jag kan inte bedöma hans prestationer som professor på Polishögskolan, men jag håller däremot med om mycket av den kritik som framförs om hur svensk polis prioriterat sina resurser.

En centralisering av allt fler funktioner leder inte till ett större förtroende bland allmänheten utan innebär snarare en ännu större anonymitet och känsla av frånvaro från en av de viktigaste funktionerna för trygghet som vi har i samhället.

Relaterat:

Andra bloggar om: Leif GW Persson, polisen, rikspolisstyrelsen, samhälle, politik, Intressant.se