Signerat Kjellberg

Förnuftiga feministiska ord av Kielos

Att ordet feminism och epitet feminist har släpats i smutsen av en rad fundamentalister vet vi mycket väl om.

Just därför är det befriande att läsa DN idag och vad socialdemokraten Katrine Kielos säger om framtiden för feminismen:

Feminismen behöver enas. Jag kommer att behöva hitta min minsta gemensamma nämnare med Anders Borg. För att visa att det är möjligt med politisk förändring behöver vi samarbeta och skippa sektbeteendet. [...] Jag stör mig på att vi är fast i en ja eller nej-diskussion, om det verkligen finns en könsmaktsordning eller ej. Låt oss strunta i etiketterna och försöka enas kring samhällsproblemen i stället.

Bort med grottmentaliteten och in med det sunda förnuft som tyvärr har saknats, eller rättare sagt, kapats av de kvinnor som tror sig sitta på hela sanningen eller de män som vägrar att se att det finns någon sanning i debatten om orättvisor mellan könen.

Relaterat:

Andra bloggar om: politik, samhälle, feminism, jämställdhet, katrine kielos, socialdemokraterna, Intressant.se

Manlig amning är inte en jämställdhetsfråga

Då och då dyker samtalet om mäns möjlighet att amma sina barn upp i media. Nu är det dags igen när professor Sigbritt Werner uttalar sig i ämnet.

"Spädbarn skiljer på amning för matintag och amning för närhetens skull. Mansbröstet kan användas för gullandet. [---] Säg att mamman har ammat barnet så att det är mätt och hon åker iväg för att träffa några kompisar. Tror du att alla pappor hittar den där smutsiga nappen? Det är klart att de ger barnet bröstet. Men det är så laddat att ingen vågar prata om det. [---] Man vet att det inte alltid är så att mamman är den som är bäst lämpad att ta hand om barnet. Ibland är det pappan. Det vore bra om män var mer närvarande i hemmet."

Varför ska man blanda samman mannens närvaro i hemmet med att det vore bra om han gav barnet sitt bröst?

Närvaro och närhet till sitt barn i all ära, men jag tro verkligen inte att det finns speciellt många män som hellre släpper till sitt bröst än letar upp en napp till sitt barn när mamma inte är hemma.

Dessutom vore det väl mycket märkligt om mannen, även när mamman är hemma, hellre skulle lämna över sitt missnöjda, men mätta barn, till mamman och hennes bröst än att peta in en napp i munnen och fortsätta vara i dess närhet.

Detta är ingen jämställdhetsfråga som är i närheten att vara en faktor att ta hänsyn till i diskussionen om mannens roll i hemmet och hans relation till sina barn.

Det är någonting tramsigt som väcker gratis uppmärksamhet och rubriker i periferin av den mycket viktigare helhetsfrågan.

Det positiva med fler män som ammar sitt barn är att det sannolikt går åt mycket mindre blad av kylskåpskall vitkål för att kurera en sårig manlig bröstvårta än en kvinnlig dito..

Relaterat:

Allt om barn 1, Allt om barn 2

Andra bloggar om: barn, amning, amma, jämställdhet, samhälle, familj, förälder, trygghet

Vårdnadstvister börjar på minuspoäng för en man

Mauro Scocco skriver att han vittnat i en vårdnadstvist mellan en av hans bästa vänner och "en känd kvinnlig artist".

Han beskriver upplevelsen av att en man som hamnar i denna situation hamnar i en omvänd situation jämfört med mycket annat i samhället:

"Om kvinnor ute i samhället idag har lägre lön för samma jobb (ja, det  är så)
och är dåligt representerade i styrelser (ja igen), har svårt att bryta
manliga makt-strukturer (vet alla) så är det helt tvärtom i vårdnadstvister.

Här börjar man som man på x antal minuspoäng. det är en lång väg att
bara komma upp till noll..."

Jag är alldeles säker på att det är så situationen ser ut för alldeles för många män. De hamnar i det stora facket med stygga män som inte tar sitt ansvar.

Det sker helt enkelt generaliseringar som i mångt och mycket innebär att kvinnor i en vårdnadstvist inte behöver "prestera" på samma nivå som en man för att uppnå sitt mål.

Upp till kamp för mäns jämställdhet!

För övrigt tycker inte Linda Skugge att Mauro Scocco lämnar ut tillräckligt mycket på sin blogg för att den ska vara intressant.

"Mauro, det ENDA som är intressant med dig just nu är det faktum att du har fru och barn! Skriv om det så börjar vi läsa. Vi vill läsa om ditt pappaliv fattar du väl."

Han får gärna skriva om det, men som gammal Scocco-diggare tycker jag att hans bloggande är intressant. Nu får vi ju till och med kommentera det han skriver...

Relaterat:

Mauro Scocco, Linda Skugge

Andra bloggar om: blogg, bloggosfären, mauro scocco, linda skugge, vårdnadstvist, jämställdhet, föräldrar, barn, samhälle, politik, Intressant.se

Jag är en bättre chef som pappa

Kvinnor drar inte den fördel av sin föräldraroll som män gör. För män ökar möjligheterna att erbjudas chefsjobb när de blivit fäder.

Detta visar en rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Jag har ingen aning om jag är mer attraktiv på arbetsmarknaden nu när jag är 2-barnspappa än vad jag var för 3 år sedan utan barn, men det jag vet är att jag är en bättre chef nu än vad jag var då.

Jag vet inte heller med säkerhet om det beror på just papparollen, men faktum är att jag med en stabilare tillvaro också har möjlighet att utöva mitt jobb baserat på ett bredare fokus. Detta tror jag inte minst har kommit de anställda tillgodo som själva har barn och som jag är chef över.

För ett av problemen med att för få män tar ut sin föräldraledighet är att de har mossiga chefer som inte ser vinsten i att låta en av deras anställda får en indirekt kompetensutveckling i hemmet.

Det är precis samma mossiga chefer som ser alla föräldralediga mammor som större problem än tillgångar och detta är de delvis själva skuld till genom en gammaldags inställning till vem som ska vara hemma och ansvarar för föräldraledigheten.

Sedan har vi de mödrar som med hull och hår håller i varenda föräldradag de kan komma över och vägrar att dela med sig till sina män. Men det är en annan vinkel på denna fråga...

Relaterat:

IFAU:s rapport

 

Andra bloggar om: samhälle, föräldraledighet, pappa, mamma, barn, familj, chef, jämställdhet, Intressant.se

Nya JämO får helt korrekt en lägre lön

Nu tillverkas det hela hönor av små fjädrar i jämställdhetens namn!

Det handlar om att vår nya kvinnliga Jämo Anne-Marie Bergström får 12 900 kronor lägre ingångslön än vad företrädaren Claes Borgström hade som slutlön.

Bergström ger själv det alldeles naturliga svaret på skillnaden:

"Jag tycker inte att man kan jämföra min ingångslön med Claes Borgströms slutlön. Han har ju jobbat i sju år som Jämo och då fått upp lönen under tiden."

Nu väntar vi bara på att Gudrun Schyman sticker ut näsan från sin skånelänga för att förklara för oss alla att detta är ännu ett bevis på de strukturella problem och den diskriminering som sker mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.

I det här fallet handlar det i alla fall inte om en sådan skillnad, utan om en korrekt skillnad i ingångslön för ny chef och slutlön för gammal chef som arbetat upp sin lön under 7 år tillsammans med det faktum att det handlar om individuell lönesättning för den här typen av tjänster.

Det kan faktiskt också vara så att det handlar om en kombination av kopplingen ingångslön/slutlön och att Claes Borgström hade en större kompetens för tjänsten än vad Anne-Marie Bergström har.

Något som i allra högsta grad talar för detta är också det faktum att Anne-Marie Bergström bara är vikarierande chef i avvaktan på att JämO ska läggas ner och en ny ombudsmannamyndighet istället skapas.

Relaterat:

Andra bloggar om: samhälle, jämo, jämställdhet, claes borgström, diskriminering, anne-marie bergström, gudrun schyman

Kvinnor som vägrar dela med sig av föräldraledighet

Ligger problemet främst i männens egna attityder, eller hos arbetsgivaren?

Den frågan får Anne-Marie Bergström, nytillträdd JämO, efter det att hon svarat att hon är emot kvotering av föräldraledigheten.

Borde det dessutom inte ingå i frågeställningen hur stor del av problemet som ligger hos kvinnornas inställning att i förekommande fall släppa ifrån sig en större del av föräldradagarna?

Det är självklart så att männens och deras arbetsgivares inställning till frågan är relevanta, men det är också det faktum att många mammor håller stenhårt i de dagar som finns tillgängliga.

Jag tror nämligen inte att den konservativa ådran och synen på sakfrågan är så självklar hos alla mödrar. Det är i alla fall min klara bild av det jag sett och hört i min omgivning.

Relaterat:

Andra bloggar om: föräldraledighet, barn, familj, föräldrar, kvotering, jämställdhet, Intressant.se

Claes Borgström för ett år sedan

2 APRIL 2006: Svensk bojkott av fotbolls-VM?

Diskussionerna inför fotbolls-VM handlar i Sverige fortfarande nästan lika mycket om fotboll som prostitution. En märklig kombination kan tyckas

Jämo Claes Borgström, som jag för övrigt har den största respekt för, förespråkar en svensk bojkott av VM för att göra ett ställningstagande mot den utbredda prostitution som kommer att finnas väl organiserad i alla de tyska VM-städerna.

Jag har inte några problem med att första vad Claes Borgström vill uppnå, men jag kan inte förstå sättet han vill att Sverige ska agera på. Eller Sverige förresten, det är inte vi som nation som ska genomföra en bojkott utan det är Svenska Fotbollförbundet som ska ge upp sin plats i VM.

Prostitution är lagligt i Tyskland. Det här är inte en fråga där Sveriges syn på saken sak redas ut via fotbollförbundet. Det är en fråga som vi måste driva på regeringsnivå med påtryckningar mot den tyska regeringen.

Det som däremot är viktigt är självklart att det inte sker människohandel in över de tyska gränserna för att trygga antalet prostituerade kvinnor under VM. Inte heller där kan  Svenska Fotbollförbundet göra något åt saken. Det är en uppgift för tysk polis och rättsväsende.

Rent idrottsmässigt skulle en svensk bojkott förmodligen innebära att den nu pågående processen mellan Uefa och G14-klubbarna inte spelar någon som helst roll för svensk landslagsfotbolls framtid. Om inte Uefa och Fifa stänger av Sverige efter en bojkott så kommer ändå inte någon av våra bästa spelare vilja kämpa för en plats i näst mästerskap med risk för att vi ger upp även den vunna platsen.

Andra bloggar om: jämo, claes borgström, jämställdhet, politik, samhälle

Bitterfittor och bitterkukar

Att bli förälder verkar för många var någon form av nödvändigt ont. Jag har inte läst Maria Svelands uppmärksammade bok "Bitterfittan" och ska därför inte recensera den. Däremot finns det en del att kommentera i hur Linda Skugge beskriver "Bitterfittan" och föräldrarollen i sin krönika "Jag ser en ung omogen mamma":

"Jag blir ledsen när jag läser ”Bitterfittan”. Jag ser bara en ung omogen mamma framför mig som inte har fattat vad det innebär att bli mamma.
Att bli mamma betyder att man inte längre får nån tid över för sig själv. Att bli mamma innebär ständig jour. Egentid?!"

För de första borde diskussionen utgå från att bli förälder - mamma och pappa. I ett modernt förhållande på 2000-talet borde det vara ett delat ansvar, eller börda om man nu vill se det så. Att det sedan inte är på det viset är tragiskt och en annan och större fråga.

Om man väljer att skaffa barn så innebär det självfallet en av de största förändringarna man genomgår i sitt liv. Det går inte längre att göra och prioritera på samma vis som tidigare, men att det skulle innebära en nedgradering i livskvalité kan jag omöjligtvis hålla med om.

Förändringen behöver inte innebära att man inte får någon tid över för sig själv, men det kräver en medvetenhet om att prioritera bort och prioritera rätt för att skapa denna tid.

Linda Skugge fortsätter:

" Moderskapet är enligt Sveland ”förbannat nedtyngt av plikt och försakelse av alla egna behov”.
Eeeh, ja, det är det som kallas att bli mamma!
Denna tjej har ju missuppfattat precis allting. Hon kallar det ”kvinnofälla” att bli mamma. Ge bort barnen till pappan då och åk till Roskilde och knulla runt och ta horse!"

Ja, det är klart att föräldrarollen handlar om plikter och försakelser. Det är som Skugge säger - det är något som ingår i paketet.

De som pratar om mammarollen som en kvinnofälla har inte ett jämställt förhållande till sin man och borde nog börja med att oroa sig för detta innan de skaffar barn. Då kanske de slipper stå där med byxorna nere inför ett fullbordat faktum att ha satt sig i en fälla där en missad möjlighet att gå ut på krogen ses som ett personligt nederlag.

Dessutom tror jag att det finns rätt så många bitterkukar där ute i landet också som inte fattat galoppen om vad livet som förälder innebär.

Andra bloggar om: linda skugge, maria sveland, bitterfittan, föräldrar, barn, kvinnofälla, jämställdhet, familj, samhälle, feminism,  Intressant.se

Gudruns vendetta med Wallenbergsfären

Säga vad man vill om Gudrun Schyman men hon vet hur man får uppmärksamhet för sina åsikter.

Hennes senaste tilltag att köpa aktier i stora börsbolag och därmed kunna göra sin röst hörd inifrån näringslivets finrum är ingenting annat än genialt och något som jag måste berömma henne för.

Igår var det dags för en vendetta med Wallenbergsfären och Investors bolagsstämma. Tre gånger var hon uppe i talarstolen och framförde sitt budskap och sina frågor fokuserade på varför det är så få kvinnor i bolagens styrelser.

Investor ökar kvinnorepresentationen från 20 till 30 procent. I övriga bolag de äger ligger snittet kvinnor på 18 procent.

Som en jämförelse kan för sakens skull konstateras att efter årets årsmöte för Feministiskt Initiativ bemannas deras styrelse av 11 personer. En av dessa är en man vilket alltså innebär en mansrepresentation i den styrelsen på 9 procent.

Är det inte underligt på vilket vis det kan bli beroende på vilket kön som är det dominerande i ett företag eller en organisation?

Andra bloggar om: gudrun schyman, feministiskt initiativ, jämställdhet, feminism, investor, bolagsstyrelse, bolagsstämma, politik, samhälle, kvinnorepresentation, aktier, Intressant.se

Femanism

Sofia Karlsson sa i SVT i morse att det som man är viktigt att skilja på att känna skuld och att ta ansvar i frågor som rör feminismen. Hon sa också att anledningen till att i princip inte några män i Sverige valde att rösta på F! beror på att männen inte lyckas skilja på detta.

En av de män som inte röstade på F!, men som i alla fall gjorde ett försök att bryta sig in är Zanyar Adami som idag säger igår sa farväl till feminismen i en SvD-kolumn. Han gör det efter ett års tid där han konstaterat att han inte hör hemma i de lösningar som förespråkas av de allra ivrigaste feministerna i Gudruns initiativ.

"När Feministiskt initiativ bildades var jag en av de som jublade. Äntligen ett nytt politiskt verktyg som skulle leda till fler kjolar på människor med makt. När Gudrun Schyman hälsade på oss på Gringoredaktionen var jag extra exalterad. Men halvvägs in i hennes föreläsning insåg jag att Fi inte var ett parti för män.

Visserligen hade de 10 procent män som medlemmar men de bjöd aldrig in aktivt. I stället var det den vanliga demoniseringen av män som grupp. Jag var redo att värvas men det slutade med att jag inte ens röstade på dem. Jag delar kampen men kunde som man inte vara med i en rörelse med en sån mansbild."

Jag var aldrig exhalterad över Fi och har aldrig varit i närheten av att ens fundera över en röst på denna rörelse då dom Zanyar Adami beskriver det. Däremot är det som handlar om kampen för jämställdhet, arbetet för alla människors samma möjligheter, en lika självklar kamp för mig som alla grundläggande kamper som utgår från orättvisor i samhället som baseras på kön, ras och andra orättfärdiga argument.

Jag deltar i "kampen" för förändringar i samhället, men jag gör det inte genom att sluta upp bakom den enda vägens politik på området. Den som handlar om att urskiljningslöst skuldbelägga alla män för flertalet av alla de orättvisor som fortfarande finns i samhället och som F! stått för i sitt misslyckade försök att ta sig in i riksdagen.

När jag läser Zanyar Adamis kolumn kan jag inte heller komma ifrån att det smyger sig in en viss bitterhet från hans sida över att inte ha blivit accepterad i F!.

Är det bara en bitterhet över det faktum att han inte kände sig hemma i F! eller är så att han inte fick den framträdande roll som han kalkylerat med när han som den framgångsrike mannen bakom Gringo tog steget in i politiken och det där visade sig inte vara lika enkelt att slå sig fram med sin kärlek och charm?

Andra bloggar om: feminism, femanism, fi, feministiskt initiativ, gringo, zanyar adami, jämställdhet, politik, samhälle, Intressant.se