Signerat Kjellberg

Eric Gadd håller på att bli farbror

Man märker att man själv håller på att bli gammal när Eric Gadd är med i Sommarkrysset.

Ja, inte just det faktum att han är med i det programmet utan att killen som jag alltid har tyckt har varit en cool och hipp kille nu börjar se ut som en farbror. Betydande gråa partier i skägget och ett ansikte som snarare andas 50 än 30.

Det är väl så det blir. Helt plötsligt upptäcker man när man tittar på bilder som inte är sådär värst gamla, att det har hänt en hel del och att åldern tar ut sin rätt även om man inte tror så. För den som nu tror att jag har drabbats av åldersnoja så är det faktiskt inte så, även om Eric Gadd mycket väl hade kunnat framkalla en sådan.

Att det bara är drygt två år kvar till 40 gör mig inte så mycket, men att det bara är tolv år kvar till 50 känns betydligt mer skakande.

För övrigt fyller Eric Gadd 43 år den 31 juli.

Andra bloggar om: Eric Gadd, ålder, åldersnoja, sommarkrysset

Semesterkänsla i det nya huset

Det underbara vädret och ett nytt hus där entréplanet består av 60 kvadrat öppen yta med kök, vardagsrum och en stor terass med strålande solsken varje eftermiddag och kväll gör att det har infunnit sig en känsla av att vara på semester inhyrd i en lägenhet.

I övrigt är det inte så mycket semesterkänsla med alla kartonger som ska packas upp och där min fru har fått dra ett tungt lass även med uppackningen.

Sakta men säkert börjar det dock att bli ordning och någon saknad efter huset i Aplared har definitivt inte infunnit sig även om jag till viss del kan känna att de renoveringar som jag har ägnat mig åt har varit minst lika proffsigt utförda som en hel del av det i det här huset som enligt uppgift är utfört av fackmän.

Andra bloggar om: Bollebygd, sommar, sol, semester

Bredbandssnyltande

Av någon totalt obegriplig anledning så tar det minst 10 dagar,, efter det att man har flyttat sitt telefonabonnemang innan det är möjligt att få igång sin bredbandsuppkoppling.

På grund av detta så sker just nu surfandet i det nya huset genom snyltande av bandbredd hos någon som inte är så nogräknad. Det är bara att tacka och ta emot när det i bästa fall dröjer fram till torsdag 5 juni innan vår egen uppkoppling är igång.

Räkna inte med att jag kommer vara lika generös med min uppkoppling då.

Andra bloggar om: Bollebygd, bredband, internet, surfa

Flytta inte med Flyttman!

Vår flytt från villa till radhus som skedde i måndags hanterades av Flyttman.

De skulle varit på plats 08.00 men dök inte upp förrän 10.15. Detta kompenserade de själva genom att skicka med en extra person och en mindre bil för att ändå vara klara ungefär samtidigt som det var tänkt från början. Schysst kompensation för en dålig start på dan!

Allt var klart 16.30 och vi fick då godkänna jobbet genom att signera ett underlag. I efterhand började vi fundera på hur det kunde bli 7,5 timmars utförd tid mellan 10.15-16.30, där det också ingick en lunch. Enligt oss borde det inte bli mer än 5 timmar och 45 minuter med en lunch på 30 minuter avdragen som egentligen var på närmare en timme. 

Kontentan av detta var alltså att vi ansåg att debiteringsunderlaget var på 1 timme och 45 minuter mer än vad som borde vara fallet, något som resulterade i att jag ringde upp Flyttman för att rätta till det innan fakturan gick ut.

Personen på Flyttmans kundtjänst lätt allmänt irriterad redan när jag framförde vårt ifrågasättande, men lovade att kolla av det med chauffören och sedan återkomma till mig. Detta gjorde han med en i grunden fullt godtagbar förklaring som innebar att det, förutom utförd tid hos oss, också ingår framkörningstid på 1,5 timme.

Jag ställde då frågan om bilen inte utgick från Borås och att det då, med tanke på vilka orter som flytten gällde, inte borde vara mer än en timmes framkörning i vardera riktningen. En notering i marginalen, men något som jag definitivt inte borde ha gjort. För hej vad förbannad killen i andra ändan blev!

Han talar nu om för mig att jag minsann borde se till att betala fakturan så fort som möjligt för att Flyttman egentligen har varit mer generösa än vad de egentligen borde varit när de skickade en extra kille och en extra liten bil som kostar betydligt mer än vad vi nu får betala. Vi borde egentligen ha betalat dryga 1300 kronor i timmen istället för den tusenlapp som vi avtalat om.

När jag då med ett litet leende på läpparna säger att det faktiskt var deras chaufför som självmant erbjöd oss kompensationen, och att det inte har med saken att göra, så blev han ännu argare.

Han talar nu om för mig att jag är helt dum i huvudet och avslutar sedan samtalet genom att helt enkelt lägga på luren i örat på mig.

Summeringen av det hela är skillnaden i vad vi debiterats för och vad som borde varit fallet för vår del är försumbar. Det som däremot inte är lika enkelt att smälta är hur man, sittandes i en kundtjänst på Flyttman, kan hantera en kund som ifrågasätter något på det fullständigt oproffsiga sätt som skedde.

Jag brukar inte ge mig så där värst enkelt när jag vet att jag rent principiellt har rätt i en fråga, men i det här fallet blev jag så fullständigt överraskad av bemötandet att jag inte ens kunde mobilisera mig att ringa upp killen i andra ändan som la på i mitt öra.

Flyttman hade kunnat fått en stor stjärna i kanten från mig efter den lösning som de ändå bidrog med när det strulade på morgonen, men när skåningen på deras kundtjänst lyckades spåra ur så fullständigt som han nu gjorde så blir det tummen ner för några vidare rekommendationer av deras företag till andra.

Intressant.se

Sista natten på Sjövägen

Lådorna är packade, tavlorna nedplockade och alla spikar urdragna ur väggarna. Till och med den sista stackars listbiten kom på plats nu ikväll.

Det är dags att, efter fem år, lämna vårt hus på Sjövägen i Aplared. En sista natt innan flyttbilen kommer imorgon bitti klockan åtta.

I ärlighetens namn ska det bli enormt skönt att komma tillrätta i det nya huset i Bollebygd istället. När jag ser hur allt i trädgården har vuxit upp de senaste veckorna, plus att jag hunnit med att pendla till Göteborg under en veckas tid, så är det en lättnad att slippa ifrån det jobbet från och med nu.

En vecka avklarad på det nya jobbet som ansvarig för logistik och IT. En vecka som definitivt har gett mersmak och jag har inte, trots jobbig och ovan pendling, ångrat mitt val en mikrosekund. Att det sedan finns några personer kvar på det gamla jobbet som man saknar snacket med är en annan sak.

För övrigt får jag säkerligen skiten för det som inte har fungerat på det gamla jobbet under veckan som gått. Så fungerar det när någon slutar men som tur är så slipper jag höra det skitsnacket från osäkra själar som inte kan ta sitt eget ansvar för brister i verksamheten. Att det dessutom verkar som om vissa personer på lite högre positioner verkar kissa i byxorna över saker som de hånskrattade åt för bara ett år sedan är ingenting annat än rent pinsamt.

Det viktigaste av allt är att jobbet som jag gjorde tillsammans med min efterträdare känns stabilt och att i alla fall han och jag vet hur landet ligger.

Veckan som kommer innebär ledig dag måndag, för ovan nämnda flytt, och ledigt i alla fall halva torsdagen för officiell överlämning av detta nedpackade hus till de nya ägarna.

Fem fina år är på väg att avslutas

Det är tre veckor kvar tills flyttlasset går från Aplared till Bollebygd och tre dagar senare lämnas vårt nuvarande hus över till de nya ägarna.

De sista utlovade listbitarna är på plats och flyttkartongerna håller så sakteliga på att fyllas en efter en. I fredags eldades det dessutom upp lite överblivet trämaterial som inte kom med i containerfyllningen för någon vecka sedan, då när vi tömde huset på 13 kubikmeter skit!

Att vi flyttar är något som inte på något vis skulle kunnat ske på annat vis. Det hade kanske gått att pendla till det nya jobbet en tid, men till slut hade det oåterkalleligt varit nödvändigt att göra det som sker nu. Det är för långt pendlingsavstånd, vi har ett hus och en trädgård som kräver sin tid och vi har inte minst två barn som måste få sin viktiga tid.

Trots ovanstående iskalla fakta så känns det ändå vemodigt att lämna det hus som under de senaste fem åren slukat så mycket av ledig tid för alla renoveringar som skett i rum efter rum och som nu för stunden är helt färdigt.

Det andra som kan smärta en aning är själva läget. Inte Aplared som samhälle, till det har vi egentligen inte någon relation, men just hur vårt hus ligger med en fantastisk tomt, vid en liten sjö alldeles intill skogen, och med några få grannar på alldeles lagom avstånd. Just nu slår hela trädgården ut och det är egentligen den allra finaste tiden som har inletts. Det är inget som på nytt kan köpas för pengar hur enkelt eller billigt som helst. Hade jag haft pengar i överflöd skulle det här huset fått bli vårt sommarhus!

Samtidigt som det känns så som jag beskriver det så vet jag också att den dag vi väl har flyttat så är Aplared och Sjövägen 6 ännu ett historiskt kort i mitt liv. Något som jag kommer att tänka tillbaka på som de fem mycket positiva åren när jag gifte mig, bildade familj och fick två fantastiska döttrar. Det finns andra kort som innehåller betydligt mer svärta än just den här femårsperioden.

Andra bloggar om: Bollebygd, Aplared, Borås, renovering, hus, fastighet Intressant.se

Lite silvertejp har väl aldrig skadat

Med tanke på att jag de senaste dagarna varit ensam med mina döttrar, 6 månader och 3 år gamla, så är jag smärtsamt medveten om hur en 3-åring trotsar och testar sin pappa. Och det handlar inte bara om den vanliga trotsen utan även om att testa av hur mycket pappa tillåter när mamma inte är hemma.

Att i det läget tänka klart och vara iskall i alla lägen för att möta barnet, som det så fint heter, är jävlar i mig inte det lättaste. Det är i vissa av de här lägena som en förälder utan rätt kontroll och spärrar hade plockat fram den där rullen med silvertejp.

Men faktum är att fullt fokus på barnen, och då i första hand 3-åriga Nora, ger ett resultat som märks både på henne och på mig. Jag kan helt enkelt inte hålla på med en rad andra saker, så som jag brukar göra när även hennes mamma är hemma, något som resulterar i att även jag har känt mig lugnare och mindre frustrerad än vad som brukar vara fallet annars.

Det är alltså så att det, återigen, handlar om fokus och tid, något som är enkelt att konstatera, men ohyggligt svårt att få till alla gånger.

Relaterat:

 

Andra bloggar om: samhälle, familj, uppfostran, barn, föräldrar, trotsålder

För en del står livet till synes stilla

I tider när det händer oerhört mycket i mitt eget liv så har jag också de senaste dagarna funderat över hur oerhört lite som förändras i vissa andra människors liv. Hur det kan kännas helt naturligt att inte längre ha den där täta och nära kontakten som man för ett antal år sedan trodde skulle vara en livslång vänskap som inte gick att klara sig utan.

Det kan självfallet handla om olika faser i livet, och att man av den anledningen inte längre synkar på det vis som en gång var, men det kan också handla om att livet, i de stora och avgörande skedena och besluten i livet, faktiskt står stilla och att det trampas vatten trots långvariga och tydligt uttalade ambitioner om någonting helt annat.

Det känns sorgligt att se på samma gång som det känns befriande att veta att man själv inte sitter i den båten som inte på allvar hittar till sin hemmahamn någon gång.

Osannolikheten och timingen fortsätter

Jag har redan tidigare bloggat om att en stor anledning till det begränsade antalet bloggposter under den senaste tiden hör ihop med stora och mycket positiva förändringar i mitt liv.

Det handlar om nytt jobb och nytt husköp vilket också resulterade i att vi i fredags la ut vårat hus till försäljning för 1 095 000 med första visning den 5 maj.

Det osannolika som nu har skett är att vi redan igår kväll, efter fem dagar, skrev på kontraktet som innebär att huset är sålt för 1 500 000!

Vi blev helt enkelt kontaktade av ett par i söndags som var extremt sugna på att köpa huset. De var här och tittade samma kväll och gav sitt bud på 1,5 miljon i måndags.

Igår hade de en bekant, som är kunnig på fastigheter, här för att besiktiga det åt dom. Det skedde utan något speciellt att anmärka på vilket innebar att kontraktet skrevs på klockan åtta igår kväll.

Att timingen fortsätter innebär bland annat att vi flyttar ut ur det gamla huset den 26 maj och de nya ägarna tar över det den 29 maj.

Det har varit en period på sex veckor, sedan dialogen om nytt jobb inleddes, som nog är den mest intensiva i mitt liv. Det är först nu, när allt är på plats, som det går att sätta sig ner och slappna av på något vettigt vis.

Att vi skulle få så mycket som 1,5 miljon för huset trodde jag inte var möjligt mer än i den bästa av världar. Vi köpte det för nästan exakt fem år sedan för 850 000 och visst har det varit ett evigt renoverande in i det sista, men det är ändå en helt fantastisk summa och en enorm värdeökning på dessa fem åren.

Det skrivs att huspriserna återigen vänt uppåt och nog kan man kalla den här affären för maxad på alla sätt och vis.

Med tanke på allt flyt som infunnit sig den senaste tiden så var tipset från min bankkontakt att gå och köpa en lott...

Relaterat:

Andra bloggar om: mäklare, bopriser, fastighetsmarknad, ekonomi, samhälle

Hus till salu!

Nu är vårt hus på Sjövägen 6 i Aplared utlagt på nätet för försäljning till det fantastiska utgångspriset en miljon nittiofemtusen svenska kronor.

Första visning måndag 5 maj 17.00-18.00

Så här ser bildserien ut som Fastighetsbyrån knåpat ihop:

   

       
        Laddar bildlista...    

Och länken direkt till objektsbeskrivningen finns att läsa här.

Andra bloggar om: fastighetsmarknad, hus, huspris, mäklare, hemnet, bostad, aplared, sjönära, borås, strandnära, fastighet, till salu, Intressant.se