Signerat Kjellberg

Den borgerliga FRA-ångesten

Det är så dags nu att, med ångesten över vad man ställt till med, börja blinka till vänster för att nå en bred uppgörelse i FRA-frågan!

Eller hur ska man annars tolka det faktum att först Carl B Hamilton (fp) och sedan Allan Widman (fp), Else-Marie Lindgren (kd) och Staffan Danielsson (c) börjar famla efter att få med sossarna på tåget?

Det handlar, så som jag ser det, om att försöka neutralisera frågan inför valet 2010 så att den inte kan bli en stridsfråga mellan de olika regeringsalternativen. Protesterna mot lagen kommer att fortsätta från alla håll och kanter, men det ska inte käbblas om den i valrörelsen som startar om drygt 2 år.

Det är ännu ett bevis på den totala missbedömning av opinionen som regeringen har gjort i den här frågan. För ingen ska komma och inbilla mig att fyra riksdagsledamöter, en vecka efter votering, skulle börja prata samförstånd om det inte hade funnits en stark oro för vad de faktiskt har ställt till med.

Relaterat:

Andra bloggar om: fra-lagen, fra, carl b hamilton, allan widman, regeringen, alliansen, folkpartiet, politik, samhälle, Intressant.se

KD:s djärva kursändring

Kristdemokraterna ha svängt helt om och vill nu se en gradvis högre bensinskatt.

Säga vad man vill om Göran Hägglund och hans parti, men de går i alla fall inte på den breda upptrampade stigen för sänkt skatt. De drar i den här frågan, precis som i många andra, direkt emot den folkliga opinionen.

Det kan kanske anses som korkat av ett parti som kommer att få kämpa för sin överlevnad i riksdagen 2010.

Samtidigt är det djärvt att våga ta vägval som inte innebär stora feta köttstycken i form av en räddhågsen populism för att till varje pris överleva.

Relaterat:

Andra bloggar om: politik, samhälle, bensinskatt, populism, kristdemokraterna, göran hägglund, val 2010, ekonomi, skatt, Intressant.se

Den svenska demokratins svarta vecka

Det har varit en vecka där det svenska politiska etablissemanget har visat upp några av sina allra sämsta sidor.

Det handlar om hur företrädare för de olika allianspartierna på olika sätt har lyckats svärta ner sig på ett vis som kommer att påverka förtroendet, i första hand för regeringen, men även förtroendet för politiker i allmänhet och det ifrån verkligheten, i hög grad, isolerade liv de tycks leva.

FRA-lagen har blottat ett otäckt sätt att, från centralt håll i partierna, försöka styra sina undersåtar i ett på förhand uppgjort spår alldeles oavsett det personliga övertygelsen i en enskild fråga. Det är, enligt en folkpartistisk devis, individen som ska ställa upp för partiet och inte partiet som ska ställa upp för individen.

Sedan har vi Fredrick Federley, grin-Olle själv från centerpartiet, som har gått i fronten för motståndet mot FRA-lagen inom alliansen, som har stått där i riksdagen och halvt om halvt lipat sig igenom debatten om FRA för att försöka få till stånd en annan lösning. När det sedan bara blir en kosmetisk förändring från ursprungsförslaget så lägger han sig platt och röstar för genomförandet av lagen.

Som om det inte vore nog med att han har gjort tidernas kovändning. Dessutom har det visat sig att det inte alls var han, partikamraten Annie Johansson och deras centerparti som fick till stånd återremitteringen och de extra kontrollstationerna i lagen. Det var folkpartiet som lyckades peta in detta i alliansförslaget.

Det förtroende som han, även hos mig, sakta men säkert lyckats bygga upp under senare år borde vara helt borta idag. Hos mig är det i alla fall så.

Den ende allianspolitiker som gått ur veckan med hedern i behåll är folkpartisten Camilla Lindberg som var ensam om att våga trotsa Johan Pehrsons syn på individen och partiet.

Som om ovanstående inte vore nog, för alliansen i allmänhet och centerpartiet i synnerhet, så har dessutom centerns kommunikationschef Lena Forsman lyckats med det ytterst osmakliga att skicka ett mail till chefen på Strix för att dennes anställde, tillika centersympatisören Richard Slätt, starkt har kritiserat FRA-lagen:

Hej, vänder mig till dig i egenskap av chef eftersom jag hade själv uppskattat en kontakt från en kollega i samma situation.
En person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan.
Nu är det ledamöter i riksdagen som är föremål för hans hat men det är ändå över gränsen.
Vill bara fråga om du tycker det är ok att en medarbetare på ert företag, där han presenterar sig som journalist agerar så här.
Han presenterar även sina arbetsgivare genom att länka till er hemsida.

Lena Forsman är lika oförstående till kritiken mot henne som Fredrick Federley verkar vara mot den skit som har östs över honom de senaste dagarna.

Det är många alliansvänner som idag både är besvikna och förbannade över hur deras företrädare har hanterat FRA-frågan. Det är också många som idag säger att de inte kommer att lägga sin röst på något av dessa partier i nästa riksdagsval där den denna enskilda fråga blivit droppen som fått bägaren att rinna över. Vad deras alternativ är, sosseröst eller blankröst, framgår inte. Men sannolikt handlar det om en blankröst i så fall.

Det är också många som tror att denna fråga kommer att påverka utgången i valet 2010. Jag tror inte att denna enskilda fråga, hur viktig den än är, kommer att påverka någonting speciellt i september 2010. Hur mycket syre den svenska bloggosfären än har lyckats blåsa in i frågan så har jag svårt att se att detta skulle räcka till någon långvarig reaktion bland de stora massorna som inte hade en aning om vad FRA-lagen handlade om för ett par veckor sedan.

Det kommer att vara EU-val, svenskt ordförandeskap i EU och en rad andra saker som avgör valet 2010, men inte FRA-lagen.

Den borde ha en stor betydelse, men jag tror det inte.

Relaterat:

Rätt & Slätt, Johan Ingerö 1, Johan Ingerö 2, Johan Ingerö 3, Enligt min humla

Andra bloggar om: samhälle, politik, fra, fra-lagen, fredrick federley, centerpartiet, alliansen, regeringen

Den som är riksdagsman är inte fri till en egen åsikt

Jag förstår inte hur uttalat liberala företrädare ens har mage att försöka låsa in sina partimedlemmar i en strikt åsikt som totalt strider mot deras egen uppfattning.

Självklart måste det finnas en partilinje som i de allra flesta frågor också är den som sedan fullföljs vid voteringstillfället, men om det inte finns utrymme i den svenska demokratin 2008 att åsiktsmässigt, avvika i en stor och viktig fråga, så kan vi lika gärna lägga ner allt vad personval heter.

För varför ska någon politiker i fortsättningen ägna sig åt en personlig kampanj, för att bli vald, om det sedan visar sig att det, i för den personen grundläggande och avgörande frågor, inte går att leva upp till sin egen personliga övertygelse och den trovärdighet som man baserat sin kampanj på och som väljaren slutligen föll för?

Hur ska man annars tolka folkpartisten Johan Pehrson när han säger att det är individen som ska ställa upp för partiet. Inte partiet som ska ställa upp för individen.

Det är alldeles uppenbart att Sverige skulle må bra av lite fler påstridiga och egensinniga politiker som vågar att trotsa partimaskineriet när den går emot individens egen övertygelse.

Alldeles oavsett sakfrågan så borde vi högakta de som i enskilda frågor vågar trotsa partilinjen. Låt oss, den här gången även för sakfrågans skull, hoppas att vi imorgon har en grupp borgerliga riksdagsledamöter att högakta och applådera!

Relaterat:

Svt.se, Politikerbloggen, Johan Ingerö

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, alliansen, fra-fra-lagen, övervakning, avlyssning, bodströmsamhället, Intressant.se

När pressen fallerar så står bloggosfären upp

Jag har inte haft vare sig tid eller energi att skriva något om den förestående FRA-omröstningen i riksdagen. Det har skrivit ofantliga mängder blogginlägg där det råder en stor enighet om det skrämmande i vad den nya lagen kan komma att innebära.

Den press som vanligtvis behandlar bloggosfären relativt styvmoderligt har de senaste dagarna unisont stämt in i rapporteringen om frågan och dessutom med hänvisningar till den starka opinionsvåg som sköljer igenom bloggarna.

Det är inte mer än någon vecka sedan som Smålandspostens Marcus Svensson i ett uppmärksammat inlägg påstod att det är downmarket i bloggosfären och han skrev bland annat att bara tanken på att denna sfär helt skulle ersätta det journalistiska hantverket ger kalla kårar. I bloggosfären är sanning och fakta i högsta grad något relativt.

I denna rykande aktuella fråga visar det sig att de som representerar det journalistiska hantverket generellt sett inte har skrivit någonting av värde innan det började hända saker i Marcus Svenssons bespottade downmarket, den svenska bloggosfären. Nu följer alla stora medier den kommande omröstningen i frågan på frontplats och pressen på alla riksdagsledamöter, med mer eller mindre stora tveksamheter inför vad lagen kan komma att innebära, blir med ens betydligt tuffare.

Att döma av kommentarer från ett antal skeptiska riksdagsledamöter så verkar de välja partipiskan före sin egen, och sina väljares, klara uppfattning i frågan. Med det sättet att resonera så kunde partiledarna för respektive parti likaväl kunnat haft en en knapp att trycka på som motsvarade antalet mandat.

Den moderata partiledningen verkar till och med ha gått så långt att man hotar att utesluta ledamöter som röstar emot regeringens linje.

De borgerliga riksdagsledamöter som vågar trotsa partipiskan i onsdagens votering kommer att få utstå stark intern kritik, men kommer samtidigt att vinna en enorm respekt hos den stora majoriteten av befolkningen.

Frågan är vilket dom anser är viktigast?

Relaterat:

Bloggen Bent, Svensson, Lake

Läs även andra bloggares åsikter om avlyssning, fra, fra-lagen, alliansen, samhälle, politik, riksdagen, moderaterna, övervakning

Hushållsnära tjänster gör succé

Avdraget för hushållsnära tjänster som infördes 1 juli förra året är en succé. Det är en reform som både har skapat arbetstillfällen och underlättat i vardagen för många svenska hushåll.

Men trots denna stora framgång så är det besynnerligt tyst både från regering och arga motståndare till det förhatliga "pigavdraget".

Det var en reform som bara skulle gynna de rika som ändå har råd att betala städkillen eller gräsklippartjejen, men även detta visar sig vara felaktigt. Visst är det så att den övervägande delen av alla de som yrkat avdrag också tillhör den grupp som tjänar mycket bra, men detta tror jag att man kan finna flera olika förklaringar till.

En av de största faktorerna handlar om en ren inställningsfråga. Höginkomsttagare har redan tagit hjälp med den här typen av tjänster och har därmed ett försprång gentemot den övervägande delen av befolkningen där detta säkert varit ett diskussionsämne men inte resulterat i att man gjort slag i saken.

Dessutom tillhör betydligt fler i de lägre inkomstgrupperna rent politiskt den vänstra planhalvan, där det har spottats och sparkats på allt vad hushållsnära tjänster heter.

Det finns ett skäl till att epitetet pigavdrag där har sin hemvist och att det där i högre grad anses som ett personligt nederlag, som något smutsigt och nedvärderande, att inte ta hand om sin egen skit.

Men alldeles oavsett vilken inkomstgrupp som hittills varit mest aktiva att utnyttja möjligheten så kvarstår det allra viktigaste, nämligen att fler har fått ett jobb. Almegas uppskattning är att hemserviceföretagen det senaste halvåret nyanställt 1 800 personer.

Relaterat:

Andra bloggar om: samhälle, politik, hushållsnära tjänster, pigavdrag, ekonomi, familj, arbetsmarknad, alliansen, Intressant.se

Vilken fantastisk talare han är!

Barack Obama har ännu en gång, mot alla odds, tvålat till Hillary Clinton rejält och vunnit en storseger i North Carolina.

Som det nu ser ut borde Hillary Clinton nog inse sig besegrad och kasta in handduken i kampen mot Obama. Hon borde istället börja supporta honom som demokrat i den mycket intressanta match, mellan gammalt och nytt, som stundar mot John McCain.

Jag har sagt det tidigare, och säger det igen: Vilken fantastisk talare han är, Barack Obama!

Sedan återstår att se hur väl retoriken samspelar med verkligheten. Kolla i alla fall in segertalet från North Carolina.

Relaterat:

Andra bloggar om: usa, barack obama, hillary clinton, politik, presidentval, samhälle

Kärnfamiljen ska ha tolkningsföreträde

Återigen görs ett kristdemokratiskt försök att övertyga oss om den gamla hederliga kärnfamiljens rätta plats som den levnadsform som alla beslut i vårt samhälle ska utgå ifrån.

Det är Alf Svensson, tillsammans med riksdagaledamoten och grundaren till Ja till livet Mikael Oscarsson, som framför sitt budskap på DN Debatt:

Alla politikområden ska genomsyras av ett familjeperspektiv. Alla politiska beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.

En handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Det handlar både om att verka för positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning, och att konkret erbjuda till exempel föräldra- och äktenskapskurser och rådgivning.

Med denna familj avses självfallet mamma, pappa och barn som lever tillsammans. Det innebär att duon vill forma ett samhälle som ifrån denna kärnfamilj och som, ifall det är nödvändigt , ska åsidosätta hur detta påverkar stora grupper människor i vårt land som inte lever på detta vis.

Sverige har drygt 2 miljoner vuxna som lever i ensamhushåll utan barn. Till detta kommer alla de hushåll med ensamstående med barn och andra typer av familjebildningar som inte faller in i den kristdemokratiska idealsynen.

Deras argumentation, som baseras på en sifo-undersökning där 87 procent av svenska folket anser att barn har en grundläggande rättighet att så långt det är möjligt växa upp med sina två biologiska föräldrar, är egentligen ganska ihålig.

Det är i grunden helt i sin ordning att 9 av 10 svenskar vill att barn som föds i ett förhållande också ska få leva upp där utan att det dyker upp orsaker som förändrar bilden.

Deras stora problem är att de med sin syn, och genom att ge kärnfamiljen tolkningsföreträde, inte tar hänsyn och har tolerans till alla andra som inte faller in i normen.

Ett i grunden ganska normalt kristdemokratiskt beteende även om partiledaren Göran Hägglund gör vad han kan för att få det till något annat under den glättiga ytan i toppen av partiet.

Relaterat:

Andra bloggar om: Göran Hägglund, Mikael Oscarsson, Alf Svensson, politik, kristdemokraterna, kärnfamiljen, samhälle, familj, Intressant.se

Mona Sahlin säger att ungdomsarbetslösheten har minskat!

Efter det att Mona Sahlin i två olika omgångar ha kört med lögner om den stigande ungdomsarbetslösheten så är det fara värt att hon nu, med den tredje lögnen i samma ämne på ett drygt halvår, faktiskt har lurat någon att tro på vad hon säger.

Men istället för att älta detta ännu en gång (läs tidigare inlägg: 1, 2) så väljer jag att uppmärksamma det faktum att Sahlin och Östros, i förhållande till de tidigare två lögnerna i frågan, nu "erkänner" att ungdomsarbetslösheten faktiskt har minskat.

I februari framförde firma Sahlin/Östros att antalet långtidsarbetslösa ungdomar har fyrdubblats.

När deras skuggbudget idag presenteras på DN Debatt så handlar det istället om att den har tredubblats sedan alliansregeringen tillträdde.

Jag vet inte om Sahlin och Östros har problem med matematiken, men om vi utgår från att det inte är så i det här fallet, så säger de nu att långtidsarbetslösheten för ungdomar helt plötsligt har minskat med 25 procent sedan de senast kommenterade saken på DN Debatt i februari.

En alldeles fantastisk förbättring på bara några månader!

Relaterat:

 

Andra bloggar om: samhälle, politik, mona sahlin, socialdemokraterna, alliansen, regeringen, budget, arbetslöshet, utbildning, ungdomsarbetslöshet, Intressant.se

Pinsamma socialdemokratiska riksdagsledamöter

Det är inte bara femteklassare som är dåliga på att stava rätt.

När man läser den socialdemokratiska riksdagsledamoten Monica Greens blogg så undrar man hur det är möjligt att ha kommit så långt utan att ha hajat någonting av vad grammatik och meningsuppbyggnad är.

Läs hennes blogg i första hand för att få dig ett skratt och i andra hand för att bli förundrad över den pinsamt låga nivå som tydligen krävs för att vara riksdagsledamot för socialdemokraterna. Hon har dessutom varit det sedan 1994.

Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, Intressant.se