Sports Edition

Test

Asdf jklö

Flyttman

Flytta inte med Flyttman

Det dopade guldet valsar vidare

När nu Marion Jones själv erkänt sin doping, som bland annat berör 5 OS-medaljer från Sydney 2000, så hamnar diskussionen om nya guldmedaljörer i detta mästerskap i en situation som blir mycket märklig.

Om nu inte IOC är förnuftiga, och tänker på idrottens trovärdighet, så hamnar guldet på 100 m hos grekiskan Ekaterini Thanou. Hon som 4 år senare, äntligen, avslöjades som dopad i samband med OS hemma i Grekland.

Att Marion Jones varit dopad är i sig tråkigt och tragiskt, men inte oväntat. Att hennes guld då skulle övergå till en annan sprinter som också varit avstängd för doping, visserligen efter Sydney 2000, vore extremt illa.

Guldet skulle, om jag får bestämma, gå till Tanya Lawrence från Jamaica. Merlene Ottey skulle få en silvermedalj och Pintusevich bronset.

Men eftersom IOC inte tidigare plockat silvermedaljen från Thanou så vore det väl osannolikt att de nu inte skulle ge henne guldet.

Relaterat:

1

2

Andra bloggar om: sport, marion jones, doping, Intressant.se

När nu Marion Jones själv erkänt sin doping, som bland annat berör 5 OS-medaljer från Sydney 2000, så hamnar diskussionen om nya guldmedaljörer i detta mästerskap i en situation som blir mycket märklig.

Om nu inte IOC är förnuftiga, och tänker på idrottens trovärdighet, så hamnar guldet på 100 m hos grekiskan Ekaterini Thanou. Hon som 4 år senare, äntligen, avslöjades som dopad i samband med OS hemma i Grekland.

Att Marion Jones varit dopad är i sig tråkigt och tragiskt, men inte oväntat. Att hennes guld då skulle övergå till en annan sprinter som också varit avstängd för doping, visserligen efter Sydney 2000, vore extremt illa.

Guldet skulle, om jag får bestämma, gå till Tanya Lawrence från Jamaica. Merlene Ottey skulle få en silvermedalj och Pintusevich bronset.

Men eftersom IOC inte tidigare plockat silvermedaljen från Thanou så vore det väl osannolikt att de nu inte skulle ge henne guldet.

Relaterat:

1

2

Andra bloggar om: sport, marion jones, doping, Intressant.se

Sanna Kallur laddar för OS-guld

Det är givetvis lätt att säga att Sanna Kallur, nu när hon slår sitt personliga rekord och slår alla sina konkurrenter, har toppat formen försent på säsongen.

Snarare handlar det om en mycket imponerande jämnhet på en nivå som vi inte sett sedan Ludmilas mycket misstänkta svenska rekord sattes på 90-talet. Kallur har under hela säsongen, lopp efter lopp, legat på tider mellan 12,55-12,70.

I VM satte hon personbästa, i fredags sprang hon på 12,52, en tid som utan Perrys knuff hade varit ännu bättre och minst en bronsplats. Idag i Berlin blev det ännu ett personrekord med 12,49.

Hon har efter VM slagit Michelle Perry tre gånger på raken, men hon har aldrig sprungit så fort som Perry gjorde i VM-finalen (12,46), inte ens idag.

Det bästa är att Sanna Kallur har blivit bättre varje år och det finns ingenting som säger att detta inte kommer att fortsätta även nästa år.

Lyckas hon med det så kommer hon slippa ifrån någon mer förhatlig fjärdeplats. Hon kommer då dessutom att radera ut Ludmila Enqvists svenska rekord på 12,47, förpassa det till papperskorgen, och vinna OS-guld i Beijing.

Aktuella länkar:

 

Andra bloggar om: sport, friidrott, sanna kallur, susanna kallur, ludmila enqvist

Mössornas kamp i Halmstad

Solheim Cup, damernas stora golfkamp mellan Europa och USA, har avslutats med ännu en amerikansk seger.

Golf är både spännande och avkopplande att titta på. Allra helst ska det ske med Göran Zachrisson som kommentator, men det går an även med andra.

Det som däremot inte går an är hur spelarna, när det är kallt och blåser om öronen som det nu gjort i Halmstad, kan gå omkring i sina fruktansvärt fula toppluvor och se ut som tomtar!

Som tittare tappar jag fokus och funderar mer på hur de i en sport, som fortfarande håller på någon sorts kod i hur man ser ut på banan, kan få för sig att ta på sig något som totalt saknar stil och definitivt inte finns i någon enda klädkod oavsett sammanhang.

En snorig och svettig Gunde Svan, i en röd Swix-mössa efter en 5-mil i Holmenkollen på 80-talet, framstår som rena rama modegurun i en jämförelse.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, golf, solheim cup, mössa, Intressant.se

Solheim Cup, damernas stora golfkamp mellan Europa och USA, har avslutats med ännu en amerikansk seger.

Golf är både spännande och avkopplande att titta på. Allra helst ska det ske med Göran Zachrisson som kommentator, men det går an även med andra.

Det som däremot inte går an är hur spelarna, när det är kallt och blåser om öronen som det nu gjort i Halmstad, kan gå omkring i sina fruktansvärt fula toppluvor och se ut som tomtar!

Som tittare tappar jag fokus och funderar mer på hur de i en sport, som fortfarande håller på någon sorts kod i hur man ser ut på banan, kan få för sig att ta på sig något som totalt saknar stil och definitivt inte finns i någon enda klädkod oavsett sammanhang.

En snorig och svettig Gunde Svan, i en röd Swix-mössa efter en 5-mil i Holmenkollen på 80-talet, framstår som rena rama modegurun i en jämförelse.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, golf, solheim cup, mössa, Intressant.se

FC Gothia

Vad ska man göra när den enskilda klubben aldrig lyckas med mer än att på sin höjd hänga kvar i allsvenskan?

Man slår ihop tre föreningar och tror att detta innebär en ny storklubb.

Det är i all fall vad Örgryte, Häcken och GAIS verkar tro när det ser ut som om de tre kommer att bilda en gemensam satsning på seniornivå "för att skapa ett lag som kan ta sikte och göra en ordentlig satsning mot Europa", som ska gå under namnet FC Gothia.

Jag är inte speciellt insatt i strukturen hos de tre föreningarna, men det låter som en rejäl kulturkrock att knyta ihop ÖIS och GAIS.

Att det måste vara komplicerat att ha så många föreningar i samma stad som har målsättningen att vara ett stabilt allsvenskt lag är lätt att förstå. Men därifrån till att tro på att en sammanslagning ska förvandla ett halvrisigt allsvenskt lag och två superettan-lag till en svensk storklubb är nog att var alite väl optimistiska.

Det ska till rejäla ekonomiska resurser. Fansen från tre föreningar, där två är klassiska svenska lag, ska försöka att svälja stoltheten och plötsligt viga sitt fotbollsliv till förmån för en ny förening.

Om det är sant är det givetvis en spännande satsning, men den är inte på något vis en garant för något mer än skapandet av ett medelmåttigt allsvenskt lag utan historia.

IFK Göteborg blir därmed den enda klassiska fotbollföreningen från Göteborg som finns kvar på seniornivå. Det låter också spännande.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, fotboll, ifk göteborg, gais, örgryte, häcken, fc gothia, Intressant.se

Asafa Powell bäst utan press

Att idrott inte bara är en fysisk prestation visar sprintern Asafa Powell med tydlighet.

Efter det relativa misslyckandet med "bara" en tredjeplats i VM springer han idag i Rieti helt plötsligt på den nya världsrekordtiden 9,74.

Och han gör det i ett försöksheat där han springer avstannandes de sista tio metrarna! I finalen senare sprang han bara på 9,78...

Powells missade guld i VM är inte det första tillfället där han  mentalt inte lyckats få ihop det i ett mästerskap och han visar i Rieti  att han är bäst när det inte gäller.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, friidrott, asafa powell, Intressant.se

Dam-VM i fotboll är som att dricka öl ur plastmugg

Imorgon börjar fotbolls-VM för damer i Kina. Under 20 dagar får de svenska damerna en uppmärksamhet som inte ställs i någon som helst proportion till vad som i normal fall presteras på planen.

Damfotboll i Sverige är en sport som intresserar svenska folket ungefär lika lite och lika sällan som curling, skytte och modern femkamp - enbart i samband med ett stort mästerskap där vi blir något mer intresserade enbart för att det handlar om vår nations ära i internationella sammanhang.

I samband med varje OS eller VM kommer alltid diskussionen upp om att damfotboll missgynnas i relation till herrarna. Den då aktuella framgången i mästerskapet tror man kommer att ge damfotbollen den skjuts som de anses att sporten är värd i form av intresse och ekonomiska förutsättningar.

Grejen är bara att det händer aldrig. 5 veckor efter mästerskapet är slut intresserar damfotbollen sponsorer och publik precis lika lite som 5 veckor före mästerskapet.

Det är helt enkelt så att damfotboll enbart engagerar det svenska folket i någon större utsträckning när det handlar om möjligheter att vinna EM, VM eller OS. Damfotboll är för publiken mer en rolig grej vid de här tillfällena än något som lämnar ett eftertryck.

Bäst kan det kanske liknas vid en gatufest där man dricker öl i plastmugg och umgås med människor från sin hemstad som man bara träffar en gång om året. Man tycker det är trevligt just då, men när man dagen efter, vid närmare eftertanke, begrundar det hela kommer man fram till att ha lurat sig själv en smula.

Så därför kommer det att bli som vanligt när VM drar igång. Man tittar för det är just VM och man håller, givetvis, på Sverige både i enskilda matcher och totalt sett. Men skulle det gå åt pipsvängen redan i gruppspelet så är det glömt redan i samma sekund man stänger av TV:n.

Det är skillnad det mot när Lagerbäcks landslag slås ut på ett grymt sätt mot Holland i herrarnas EM eller snöpligt förlorar mot Senegal i VM.  Fast att det gått flera år sedan dess kan man fortfarande ta på den grymma känslan när detta skedde.

Är det någon, mer än de närmast sörjande, som har samma känslor över damernas förlust i VM-finalen för 4 år sedan?

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, fotboll, damfotboll, Intressant.se

Imorgon börjar fotbolls-VM för damer i Kina. Under 20 dagar får de svenska damerna en uppmärksamhet som inte ställs i någon som helst proportion till vad som i normal fall presteras på planen.

Damfotboll i Sverige är en sport som intresserar svenska folket ungefär lika lite och lika sällan som curling, skytte och modern femkamp - enbart i samband med ett stort mästerskap där vi blir något mer intresserade enbart för att det handlar om vår nations ära i internationella sammanhang.

I samband med varje OS eller VM kommer alltid diskussionen upp om att damfotboll missgynnas i relation till herrarna. Den då aktuella framgången i mästerskapet tror man kommer att ge damfotbollen den skjuts som de anses att sporten är värd i form av intresse och ekonomiska förutsättningar.

Grejen är bara att det händer aldrig. 5 veckor efter mästerskapet är slut intresserar damfotbollen sponsorer och publik precis lika lite som 5 veckor före mästerskapet.

Det är helt enkelt så att damfotboll enbart engagerar det svenska folket i någon större utsträckning när det handlar om möjligheter att vinna EM, VM eller OS. Damfotboll är för publiken mer en rolig grej vid de här tillfällena än något som lämnar ett eftertryck.

Bäst kan det kanske liknas vid en gatufest där man dricker öl i plastmugg och umgås med människor från sin hemstad som man bara träffar en gång om året. Man tycker det är trevligt just då, men när man dagen efter, vid närmare eftertanke, begrundar det hela kommer man fram till att ha lurat sig själv en smula.

Så därför kommer det att bli som vanligt när VM drar igång. Man tittar för det är just VM och man håller, givetvis, på Sverige både i enskilda matcher och totalt sett. Men skulle det gå åt pipsvängen redan i gruppspelet så är det glömt redan i samma sekund man stänger av TV:n.

Det är skillnad det mot när Lagerbäcks landslag slås ut på ett grymt sätt mot Holland i herrarnas EM eller snöpligt förlorar mot Senegal i VM.  Fast att det gått flera år sedan dess kan man fortfarande ta på den grymma känslan när detta skedde.

Är det någon, mer än de närmast sörjande, som har samma känslor över damernas förlust i VM-finalen för 4 år sedan?

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, fotboll, damfotboll, Intressant.se

ZLATAN!

Det har kommenterats av en mängd krönikörer och bloggare redan, men det är likafullt något som jag vill uppmärksamma.

Zlatan Ibrahimovic gjorde igår sin enskilt bästa landskamp i karriären. Han var en, i alla avseenden, gigant på planen och fick både med och motspelare att emellanåt se ut som pojklagsspelare eller kanske damlandslagsspelare.

För första gången visar han sitt världsklasspel i en hel landskamp och dödar alla kraxande kritiker som förföljt honom och slagit till med sina fördömanden genom åren. Det enda som saknades var ett mål.

Han dödade till och med kritiken om sin egoistiska och självupptagna stil. I frånvaro av ordinarie lagkaptenen Fredrik Ljungberg var det Zlatan som pushade sina kamrater, tackade för goda intentioner och serverade smörpass till höger och vänster.

Det kan låta märkligt med tanke på att han snart har gjort 50 landskamper, men det här kan ha varit det slutgiltiga genombrottet för Zlatan i landslaget och som innebär att han betydligt oftare kommer att vara samma fantastiska världsklasspelare även i landslaget.

I övrigt visade Kennedy Bakircioglü i sitt inhopp, precis som mot USA, att han är att räkna med på allvar i fortsättningen.

Den i landslagssammanhang ständigt deppige och upphaussade Kim Källström fick i alla fall ett inhopp.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, fotboll, zlatan, zlatan ibrahimovic

Gary Sundgren sämst genom tiderna

Johan Elmander har under sina åtta landskamper lyckats skrapa ihop det bästa plussnittet av alla i landslaget sedan Aftonbladet började betygsätta på det här viset 1981.

Elmanders snitt är 3,4 och sedan följer en lång rad spelare i fallande skala.

Sämst av alla, och en bekräftelse på hur värdelös han egentligen var i landslaget, är den gamle AIK-aren Gary Sundgren.

Han lyckades på sina tolv landskamper få ett snitt på 1,7 och det lägsta betyget, ett plus, i hälften av sina framträdanden i den gulblå tröjan.

Faktum är att han är ganska överlägset sist i listan och den ger den där utvisslingen i en kvalmatch mot Luxemburg på Ullevi ett helt annat perspektiv.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, fotboll, aik, Intressant.se