Sports Edition

Längdåkningshaveriet

För någon vecka sedan var Mattias Fredriksson som utsågs till syndabock när ingånget avtal revs och han inte längre ens fick befinna sig på samma träningsort som övriga landslaget.

Han ansågs stå för en nedlåtande attityd mot de övriga i landslaget och därför ansåg förbundet detta som nödvändigt.

Sedan dess har först Thobias Fredriksson och nu Anders Södergren också valt att lämna förbundets träningsupplägg för landslaget. Även den olympiske mästaren Björn Lind överväger att göra samma sak.

Är förbundets upplägg fortfarande det rätta eller ligger det någonting i den kritik som från början kom från Mattias Fredriksson?

Alla med sunt förnuft kan räkna ut vilket, men frågan är om förbundskapten Bengt Stattin och förbundet ser det på samma självklara sätt?

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, längdåkning, mathias fredriksson, thobias fredriksson, björn lind, anders södergren, bengt stattin,  Intressant.se

Sandlådan "Svensk längdskidåkning"

Även om det också förekommer lagmoment inom längdskidåkningen så är det ändå i grunden en individuell sport.

I svensk längdåkningen verkar uppfattningen vara helt annorlunda när man vill tvinga landslagsåkarna att räta in sig i ledet och träna tillsammans.

Den som av förbundet pekas ut som syndabock är veteranen Mathias Fredriksson, som inte accepterar deras krav, när han vill träna efter sitt eget upplägg. I och med detta får Mattias inte befinna sig på samma träningsplats som det övriga landslagsgänget.

Turerna har varit många och nu blir det mer och mer löjeväckande. En av de senaste kontroverserna handlar om träning i den skidtunnel som finns i Torsby. Där hade Mathias bokat in sig för träning men måste nu, om avtalet med förbundet ska uppfyllas, avstå denna träning när även de övriga i landslaget bokats in där.

Mathias Fredriksson ska inte på något vis överskattas, men om vi bortser från de svenska framgångarna i sprint de senaste åren så är han efter Per Elofsson den mest framgångsrike svenske längdskidåkaren vi har haft sedan de stora åren som avslutades med Mogrens VM-guld i Falun 1993. Han har vunnit världscupen och är fortfarande en mycket viktig kugge i ett svenskt stafettlag.

Mathias Fredriksson har säkerligen precis som sin bror Tobias en mycket stark egen vilja som är en del i konflikten, men det svenska skidförbundet verkar också ha ett stort ledarskapsproblem som gång efter annan hamnar i konflikter som till synes inte hanteras på bästa sätt.

Även om Mathias Fredriksson aldrig riktigt har lyckats fullt ut individuellt i de stora mästerskapen så besitter han garanterat så stora kunskaper om hur han måste träna för att få ut maximal effekt.

Även om några unga och lovande svenska längdskidåkare visade upp sin framtida potential vid VM  i Sapporor (Charlotte Kalla, Markus Hellner och Martin Larsson) så har Sverige knappast råd att flytta fokus från själva sporten till ett ständigt käbbel om allt mellan himmel och jord.

Aktuella länkar:

Andra bloggar om: sport, längdåkning, mathias fredriksson

Dopad då - drottning nu

Damernas sista tävling vid skid-VM innebar ytterligare ett finskt guld.

Därmed kan man säga att de har hankat sig upp ur den dvala som drabbade nationen efter den stora dopingskandalen vid VM i Lahtis 2001.

Den gången hette den mycket arge svenske förbundskaptenen Magnar Dalen och en av de som åkte dit för doping hette Virpi Kuitunen 24 år gammal.

Idag heter den mycket glade finske förbundskaptenen Magnar Dalen och drottningen vid årets VM heter Virpi Kuitunen 30 år gammal.

Magnar Dalen var som sagt inte speciellt glad över finska skidåkare och de då inblandade. Den enda aktiva som kommit tillbaka på allvar är Kuitunen. De övriga har mer eller mindre misslyckats med comebacker och annat efter karriären.

En av de finnar som av internationella förbundet stängdes av på livstid var tränaren Jarmo Riski. Han har däremot fått tillstånd från det finska förbundet att återigen arbeta nationellt med finska åkare.

En av dessa heter Virpi Kuitunen - VM:s drottning.

Den gången, för sex år sedan, var då mycket kritisk till den systematiska finska dopningen och var helt med på internationella förbundets bannlysning av de inblandade finska tränarna och ledarna.

Nu låter det annorlunda om tränaren till Dalens guldkvinna Virpi Kuitunen:

"Jag var då kritisk till systemet där man dopade hela det finska laget men det var inte mot Jarmo Riski som person.
[---]
Alla elitidrottare har personliga tränare, det är inget konstigt med det. Jarmo Riski är en klockren fysiologisk tränare."

Klockren fysiologisk tränare var namnet på Riski. Om han nu är så klockren, varför var han då en del i den systematiska finska dopingfabriken fram till 2001 och varför har han tagits till nåder både av det finska förbundet och den då så kritiske svenske och nu finske förbundskaptenen Magnar Dalen?

Jag påstår inte på något vis att Kuitunen skulle vara dopad i det är världsmästerskapet, men det är en viktig debatt att ta.

• Ska verkligen idrottare som en gång blivit fångade med dopingpreparat i kroppen få komma tillbaka och vinna nya guld?
• Ska verkligen en tränare som fortfarande är avstängd på livstid av det internationella förbundet få agera som tränare för en landslagsåkare på nationell nivå?

Det sista som starkt måste ifrågasättas är Magnar Dalens trovärdighet i dopingdebatten när han som finsk förbundskapten tillåter att Jarmo Riski får agera som personlig tränare till de båda landslagsåkarna Virpi Kuitunen och Aino Kajsa Saarinen.

Som jag ser det bidrar Magnar Dalen till att underminerar internationella skidförbundets auktoritet i dopingfrågan.

Andra bloggar om: sport, skidor, längdåkning, doping, finland, virpi kuitunen, sapporo

Marcus Hellner!

Att Charlotte Kalla har slagit igenom vid skid-VM har säkert inte undgått så många sportintresserade vid det här laget.

Men det finns en annan åkare som jag ärligt talat inte visste vem han var före VM som också slagit igenom på allvar. Det handlar om Marcus Hellner som gjorde en fantastisk debut i det svenska stafettlaget i morse.

Han blev i och för sig nia i det där snöiga loppet över 15 km i veckan, men det tog jag inte på allvar efter det lotteri som den tävlingen handlade om. Men det han gjorde på den tredje sträckan idag var ett rejält genombrott.

När han vaknade i morse var det inte ens meningen att han skulle vara med, men när Johan Olsson visade sig vara sjuk blev det debut för Hellner. På frågan om han hade trott på detta igår kväll svarade han proffsigt att han räknade med att köra en tredje eller fjärdesträcka. Den inställningen måste man ha även om man inte är uttagen från början, svarade han.

Jag trodde det var kört för Sverige när Hellner gick ut tillsammans med Berger och Legkov och med Axel Teichman en halvminut efter. Men han höll hela vägen och hade dessutom dragit ifrån tysken Teichman.

Att det ändå "bara" blev brons beror helt enkelt på att Sverige inte har en avslutningsåkare med rätt krut i en spurt. Anders Södergren åker sådär lagom jämnbra hela vägen, men blir återigen slagen utan strid i en spurt.

Oavsett detta var brons en stor överraskning med två debutanter i laget. Även Martin Larsson på första sträckan gjorde sin debut i stora sammanhang.

På söndag avslutas skid-VM med en förhatlig 5-mil i klassisk stil med masstart och återigen kommer då Södergren och Fredriksson att ligga med i täten för sedan blir slagna av några norrmän och några tyskar den sista kilometern.

Andra bloggar om: sport, skid-vm, marcus hellner, sapporo, anders södergren, stafett

Att Charlotte Kalla har slagit igenom vid skid-VM har säkert inte undgått så många sportintresserade vid det här laget.

Men det finns en annan åkare som jag ärligt talat inte visste vem han var före VM som också slagit igenom på allvar. Det handlar om Marcus Hellner som gjorde en fantastisk debut i det svenska stafettlaget i morse.

Han blev i och för sig nia i det där snöiga loppet över 15 km i veckan, men det tog jag inte på allvar efter det lotteri som den tävlingen handlade om. Men det han gjorde på den tredje sträckan idag var ett rejält genombrott.

När han vaknade i morse var det inte ens meningen att han skulle vara med, men när Johan Olsson visade sig vara sjuk blev det debut för Hellner. På frågan om han hade trott på detta igår kväll svarade han proffsigt att han räknade med att köra en tredje eller fjärdesträcka. Den inställningen måste man ha även om man inte är uttagen från början, svarade han.

Jag trodde det var kört för Sverige när Hellner gick ut tillsammans med Berger och Legkov och med Axel Teichman en halvminut efter. Men han höll hela vägen och hade dessutom dragit ifrån tysken Teichman.

Att det ändå "bara" blev brons beror helt enkelt på att Sverige inte har en avslutningsåkare med rätt krut i en spurt. Anders Södergren åker sådär lagom jämnbra hela vägen, men blir återigen slagen utan strid i en spurt.

Oavsett detta var brons en stor överraskning med två debutanter i laget. Även Martin Larsson på första sträckan gjorde sin debut i stora sammanhang.

På söndag avslutas skid-VM med en förhatlig 5-mil i klassisk stil med masstart och återigen kommer då Södergren och Fredriksson att ligga med i täten för sedan blir slagna av några norrmän och några tyskar den sista kilometern.

Andra bloggar om: sport, skid-vm, marcus hellner, sapporo, anders södergren, stafett

Ännu bättre av Kalla!

Det var inte bara en lyckoträff när Charlotte Kalla blev sjua i jakstarten i söndags.

Hon lyckas förbättra det resultatet och bli femma i dagens 10 km fristil. Ytterligare ett steg mot toppen och bara 13 sekunder från bronset.

Det märks att det är året efter ett olympiskt spel där flera bra åkare antingen har lagt av eller inte alls är lika bra som för ett år sedan. Det som jag funderar över är att det då är ett perfekt läge att slå sig in i eliten så som Charlotte Kalla nu verkar göra.

Det är ju helt uppenbart att hon har en grundkapacitet som räcker långt. Hon har visat att den redan vi 19 års ålder står sig mycket bra. Om nu förväntningarna från henne själv och från andra inte blir för stora så kanske vi äntligen har fått en damskidåkare som kan bli världsstjärna mer än för en dag.

Andra bloggar om: charlotte kalla, sport, längdåkning, skid-vm, sapporo

Kalla sjua i VM - genombrott?

Det är alltid fantastiskt roligt med nya unga personer som respektlöst slår sig in i världseliten.

I morse gjorde den 19-åriga junioren Charlotte Kalla ett sådant genombrott vid skid-VM när hon blev sjua i sin mästerskapsdebut i seniorsammanhang.

I alla fall är det vad vi vill att det ska vara - ett genombrott i världseliten. Tyvärr är det mer regel än undantag att unga svenska skidtjejer inte lyckas stanna kvar på anständiga placeringar efter det sk genombrottet. Det blir lätt hedrande 18:e, 24:e och 27:e-platser när genombrottet övergått till grå vardag.

Förra året blev Britta Norgren elva vid OS i Turin. Jag skrev då att hon var svensk damskidåknings framtid. Idag hamnade hon på en 27:e plats och var nöjd med den klassiska delen. Vad hjälper det om man hänger med i halva loppet för att sedan tappa en minut och fjorton sekunder den andra halvan? Det är i alla fall inte världsklass...

För ett år sedan hette framtiden Britta Norgren. Idag heter hon Charlotte Kalla. Låt oss hoppas att vi om ett år kan konstatera att framtiden är här och att den heter både Britta Norgren och Charlotte Kalla.

Med lite tur kanske framtiden visar sig från sin allra bästa sida redan på tisdag när Charlotte Kalla, Britta Norgren och de övriga tävlar på 10 km fristil. Det är Kallas favoritdistans.

Andra bloggar om: britta norgren, charlotte kalla, längdåkning, sapporo, sport, skid-vm, japan

VM i Sapporo - varför då?

Man ska självklart alltid försöka bredda sin idrott och sprida den världen över, men om man förlägger ett världsmästerskap i längdåkning till Japan så kräver det lite mer än vad vi hittils har sett.

I de inledande sprinttävlingarna har snön antingen varit som ett uthällt sockerpaket eller som en spårig isbana.

I morse inleddes distansgrenarna med herrarnas skiathlon 15+15 km. Jag har aldrig sett så många omkullåkningar och andra konstigheter som i den här tävlingen. Tre av de svenska åkarna drabbades mer eller mindre av tillbud som sänkte deras teoretiska chanser till framskjutna placeringar. Anders Södergren dundrade omkull så att han var alldeles groggy, Mattias Fredriksson körde också omkull och tappade ett tiotal sekunder.

Men värst drabbades Johan Olsson som när han befann sig i täten inför det avslutande varvet fick en drickalangande ledare rakt framför sig, kolliderade in i honom, tappade luften och minst 30 sekunder i tid.

Flera av åkarna sa efteråt att det på vissa ställen var som att åka in i ett sandat område som i bästa fall bromsade in farten rejält eller i värsta fall resulterade i ett fall.

Det finns ingenting som säger att Sverige annars skulle fått en medalj, men den här typen av orsaker som beror antingen på banans karaktär eller att en serviceman i hetsen ställer sig på fel ställe är inte acceptabelt i ett VM oavsett var det går.

Jag har ingenting egentligen emot att skid-VM arrangeras i Japan, Guatemala eller Trinidad-Tobago. Men jag har någonting emot när man förlägger ett mästerskap till ett land som inte klarar av att presentera och prestera lika proffessionella tävnlingar som i Italien, Sverige,
Tyskland eller USA.

Missionera gärna ut konsten i både längdåkning och andra vinteridrotter till mindre framstående länder, men låt då detta ske utan att det går ut över världselitens mästerskap.

Ja, jag vet att Japan har, eller i alla fall hade, några framstående åkare i nordisk kombination, men det räcker liksom inte som argument för ett helt världsmästerskap.

Andra bloggar om: sport, skid-vm, sapporo, japan, längdåkning, skiathlon